Att fira andras högtider

I Guds namn,

Var väl medvetna om att islamisk lag gör klart att det inte är tillåtet för muslimer att vare sig fira icke-muslimers högtider eller önska dem ett gott firande i detta. Det hela grundar sig först och främst i följande gudomliga uppenbarelse i Koranen:

وَتَعَاوَنُواْ عَلَى الْبرِّ وَالتَّقْوَى وَلاَ تَعَاوَنُواْ عَلَى الإِثْمِ وَالْعُدْوَانِ

Vers 2 ur surah al-Ma’idah (kapitel 5) betyder:

[Samarbeta för att befrämja fromhet och gudsfruktan, och slut er inte samman för att befrämja synd och fiendskap.]

Denna vers utgör grunden för den regel som alla lärda är överens om; det är inte tillåtet att på ett eller annat sätt bidra till att synd begås, då bär man själv också på synd. Samtidigt som det är belönande att på ett eller annat sätt bidra till godhet.

Vidare definieras synd och godhet av islams källor, inte av den gemena personens egna åsikt. Gud kallar oss i Koranen till att hålla hårt i de troendes väg, och åsyftar med det till dem lärda;

Allah uppenbarade i Koranen, surah an-Nisa’ (Kapitel 4) vers 115:

وَمَن يُشَاقِقِ الرَّسُولَ مِن بَعْدِ مَا تَبَيَّنَ لَهُ الْهُدَى وَيَتَّبِعْ غَيْرَ سَبِيلِ الْمُؤْمِنِينَ نُوَلِّهِ مَا تَوَلَّى وَنُصْلِهِ جَهَنَّمَ وَسَاءتْ مَصِيرًا

Versen betyder:

[Men den som sedan vägledningen har klargjorts för honom sätter sig upp emot [Vårt] Sändebud och vill gå en annan väg än de troende, honom låter Vi gå dit han vill gå och [därefter] låter Vi honom brinna i helvetet – vilket jämmerligt mål!] De troendes väg i denna vers är de lärdas konsensus.

Dem lärda har klargjort att det inte är tillåtet att gratulera icke-muslimer under deras högtider, eftersom det skulle innebära att man bekräftar dessa påhittade högtider som är grundade på vantro [kufr] mot Allah och Hans uppenbarelser. Detta är syndfullt [haram], skulle man däremot gratulera dem med övertygelsen om att deras högtid är välsignad eller att man glorifierar även deras högtid [alltså att man respekterar högtiden, i bemärkelsen att man aktar den/anser den vara värdefull] då har man gått längre än synd och fallit i vantro. Man hamnar alltså utanför islams ramar och anses inte längre vara muslim. I detta fall måste man ångra det man gjort och sluta glorifiera eller tro gott om deras högtider samt yttra trosbekännelsen för att bli muslim. Det är alltså inte tillåtet att känna behag med någon typ av vantro, eller att på något sätt bekräfta den som något bra för andra, Allah uppenbarade i Koranen, vers 7 ur surah az-Zumar (kapitel 39):

إِن تَكْفُرُوا فَإِنَّ اللَّهَ غَنِيٌّ عَنكُمْ وَلَا يَرْضَى لِعِبَادِهِ الْكُفْرَ

Versen betyder:

[Om ni förnekar [Gud skall ni veta att] Gud inte behöver er [tro]. Han ser inte otro och otacksamhet hos Sina tjänare som något bra, det är ett ont!]

Vi är beordrade att förhålla oss till Koranen. Vilket innebär att vi alltså måste anse all typ av otro [kufr] vara ett ont, något dåligt, och inte glorifiera eller bekräfta det som bra. Det är taget ur övertygelser som är grundade på annat än Islam, och om detta säger Allah i Koranen; surah ’Ali-Îmran (kapitel 3) vers 85:

وَمَن يَبْتَغِ غَيْرَ الإِسْلاَمِ دِينًا فَلَن يُقْبَلَ مِنْهُ وَهُوَ فِي الآخِرَةِ مِنَ الْخَاسِرِينَ

Versen betyder:

[Och den som anammar [tar sig an och följer] en annan religion än Islam, då kommer ingenting accepteras ifrån denne och han är [på domens dag] bland förlorarna]

I profetens hadith, må Guds frid och välsignelse vara över honom, finns det också uttalanden återberättat som framhäver samma sak. Imam Abo Dawod återberättade i sitt verk känt som ”Sunanu Abi Dawud” att profeten sade:

”Den som efterliknar ett folk tillhör dem.”

Denna hadith har de lärda fört in under ljuset av förståelsen för den förstnämnda versen om att vi inte får samarbeta för att främja synd. Den som alltså efterliknar ett folk i det som är synd, begår synd och så vidare.

Att icke-muslimers högtider är inget bra, och att dessa inte bär med sig någon välsignelse, bör vara något som är klart och tydligt för varje muslim. Att påstå att en gratulation, eller ett eget firande, eller ett deltagande i ett firande med dem, är harmlöst är att motsäga Islam och ge företräde åt sin egen åsikt framför Guds uppenbarelser. En enorm orättvisa!

Detta har varit känt sedan de rättfärdiga föregångarna [salaf]:

Den välkända imamen, Shaykh Ahmad ibn Hafs al-Kabeer, som dog år 264 H, sade:

”Om en man som dyrkat Allah i femtio år går en dag fram till någon av dem vantrogna, under en högtid de har, och ger dessa ett ägg i present med avsikt att glorifiera denna dag har han begått vantro och [alla] hans goda handlingar faller.”

Detta uttalande är nämnt av Imam Ibn Nudjaym i hans verk ”al-Bahrur-Ra’iq sharhu Kanzil-Haqa’iq”, sida 555.

Shaykh Ahmad ibn Hafs nämner specifikt ett ägg eftersom de icke-muslimer han talar om, som levde under hans tid, gjorde en religiös symbol av ägget. Faktum kvarstår dock, eftersom vantron ligger i att glorifiera denna högtid; vilket också var orsaken till att mannen i exemplet gav bort ägget. Detta gäller även om det varit något annat man givit i present.

Avslutningsvis säger jag att allt detta givetvis inte innebär att vi inte skall bemöta icke-muslimer på ett trevligt sätt och med yttersta vänlighet. Islam förespråkar detta. Dock förhåller vi oss till islamisk lag, och går inte emot den med påståendet att vi är ”moderna” muslimer. Sådana som säger ”Jag vill inte att mina barn skall känna sig utanför, därför firar vi jul hemma med pyntad gran och hela paketet.” Har dessa frågat sig själva vilken inverkan detta har på exempelvis barnen? Att barnen börjar identifiera sig med saker från annat än islam, just dessa ”moderna” muslimer är oftast de som aldrig pyntar inför Eid och inte heller påminner om andra islamiska minnen, historiska såväl som nutida. Det är också dessa som gärna böjer på religionen för att behaga andra, men vi säger: ”Ingen lydnad för en skapelse på bekostnad av en synd mot Skaparen.”

وَمَن يُشَاقِقِ الرَّسُولَ مِن بَعْدِ مَا تَبَيَّنَ لَهُ الْهُدَى وَيَتَّبِعْ غَيْرَ سَبِيلِ الْمُؤْمِنِينَ نُوَلِّهِ مَا تَوَلَّى وَنُصْلِهِ جَهَنَّمَ وَسَاءتْ مَصِيرًا

 [Men den som sedan vägledningen har klargjorts för honom sätter sig upp emot [Vårt] Sändebud och vill gå en annan väg än de troende, honom låter Vi gå dit han vill gå och [därefter] låter Vi honom brinna i helvetet – vilket jämmerligt mål!]

Herre! Jag har förmedlat Din sanning, vittna därför om detta och låt sanningens ljus lysa i sin klarhet.