Att hålla fast vid profetens lagstiftning – NY

Att hålla fast vid profetens lagstiftning,

Lovprisning till Allah, världarnas Herre, och må Allah höja rangen för sändebudens mästare och för hans rena och älskvärda eftersläkt och följeslagare, samt beskydda hans nation mot det han fruktade för den.

Det har framkommit i Imam Maliks bok Al-Muwatta´ att Guds sändebud, frid och välsignelser vare över honom, sade: ”Allah sade: ”De som älskar varandra i Min sak [Fillâh], kommer Jag beskydda med Min trons skugga den dagen, då ingen annan skugga finns än Min trons”.

Bland det mäktigaste, som en människa kan förvärva i detta liv, och som gagnar mest i det härefter, är Herrens belåtenhet. Detta är den kärlek, vars innehavare kommer vara under tronens skugga på domedagen. Den dag då inget hus, berg, träd eller grotta finns, men däremot blir den rättroende [den dagen] beskyddad genom sina goda gärningar. Bland de goda gärningarna, som beskyddar en på domedagen är kärlek, som uteslutande är för Guds skull. Att älska för Guds sak innebär att man önskar av det goda för sin broder precis som man önskar det för sig själv.

Det är den kärlek, som leder dess innehavare till tronens skugga på domedagen, utan att denne blir utsatt för solens hetta på domedagen. Solens hetta på domedagen är mycket starkare än den som finns i detta liv, då solen närmar sig människans huvuden ca en mil. Hettan på domedagen kommer att vara starkast för de vantrogna. Hade det funnits död på domedagen, skulle de vantrogna dö av solens hetta. På domedagen förekommer det ingen död, oavsett hur mycket man lider, så dör man inte, man förblir levande och ens själ lämnar en inte.

Bland det som gynnar människan mest den dagen, för att undslippa solens hetta, är kärleken för Guds skull. Betydelsen av kärlek för Guds skull är att muslimen samarbetar med sin muslimske bror om det Allah älskar, och att de inte lurar varandra, dvs. inte förskönar synderna för varandra, inte heller lurar varandra i handlingssätt, utan däremot omsorgsfullt ger varandra goda råd. Man älskar för sin muslimske broder, det man älskar för sig själv, dvs. den godhet man älskar för sig själv, den älskar man tillika för sin muslimske broder, och det man hatar för sig själv [av ondskan] hatar man för sin muslimske broder. Detta är det mest fullkomliga för muslimen. Muslimen kommer inte att vara fullkomligt rättroende, dvs. inte höra till någon hög status, förutom om man älskar för sin muslimske broder vad man älskar av godhet för sig själv.

Det är bekräftat, att profeten, sallallâhu ^alajhi wa sallam, sade: ”Den som önskar att [helt] klara sig från helvetets eld och inträda paradiset, låt honom då ta emot döden medan han tror på Allah och nästa liv, och låt honom behandla människor, som han själv önskar bli behandlad”. Betydelsen av denna hadith är att den som önskar klara sig från helvetets eld i det härefter och att få inträda paradiset, låt honom fästa sig vid tron på Allah och Hans sändebud, dvs. låt honom avstå från vantro tills han dör, och låt honom behandla sin broder, som han själv önskar bli behandlad. Man önskar att ens muslimske broder behandlar en med trovärdighet, trofasthet och rådgivning, dvs. vägleder en till det som är bäst för en och varnar en mot det som är dåligt för en. Således kommer den, som utövar detta uttalande, vara räddad från helvetets eld och kommer att inträda paradiset utan straff. Kärleken för annat än det nämnda resulterar i ånger på domedagen. Om en person älskar en annan utav egots drifter, så kommer denna kärlek att resultera i ånger i det härefter.

Allah hedrade oss genom tron av Ahl As-Sunnah Wal-Djama^ah. Detta är vägen som sändebudet, hans ledsagare och de som på bästa sätt följde dem till vår tid idag kallade och kallar till. Trots att många från denna nation i denna tid avvek och gick vilse. Profeten, må Allah höja hans rang, sade: ”Den som håller fast vid min sunnah, i den tid då korruption präglar min nation, tillfaller en martyrs belöning”. Profetens sunnah [i detta sammanhang] är profetens lagstiftning, alltså tron och reglerna, den är likaså Guds lagstiftning. Om ordet sunnah nämns i en hadith, så betyder det profetens lagstiftning [; Shari’ah]. Trovärdigheten av profetens uttalande är förverkligad och har visat sig uppenbar.

Det är viktigt för muslimerna att älska varandra, och att de inte söker efter varandras fel. Det har framkommit ett uttalande, som lyder: ”Må Allah belöna den, som är upptagen med egna fel framför andras” [Återberättat av al-Bazar]. Varje människa har brister, och att lägga ner sin tid på att utvecklas som muslim och bli av med sina brister är vad som är rätt att göra, istället för att peka finger och glömma bort sig själv – detta leder helt visst till skam och ånger på Domens dag.

Och lovprisning till Allah, världarnas Herre.