Kort om Big Bang, logik och annat.

Jag som muslim förhåller mig till Koranen och dess lära. Den guidar människan till förstånd, sanning och logiska slutsatser när det kommer till trosfrågor. Koranen uppmanar människan att använda sitt förstånd för att nå till den absoluta sanningen om denna värld. Därför spelar förståndet en avgörande roll och därför är människan ålagd att använda sig av denna förmåga på ett rätt sätt. Muslimernas tro är grundad på Koranens lära, förståndet är ett medel som bekräftar dess lära. Jag kommer nedan att använda mig av förståndsmässiga bevis men vill inte att det skall misstolkas som att muslimer använder sig av förståndet som någon slags källa, eftersom det gör vi inte. Som sagt, förståndet används som ett medel för att bevisa och bekräfta Islamisk troslära. Människans intellekt är hennes kapacitet att baserat på logiska premisser [i vissa frågor] kunna urskilja mellan rätt och fel, dvs. människans förstånd är hennes förmåga att skilja mellan rätt och fel [dock inte i alla frågor, utan det vi talar om här är trosfrågor]. Vetenskapen bekräftar detsamma, skall människan alltid vara logisk eller är det acceptabelt för oss att säga något som är ofullständigt och ologiskt och samtidigt hävda vetenskap? Därför är det viktigt att man i frågor som denna utesluter fantasi och ohållbara ståndpunkter, logiken vittnar utmed sanningen om rätt och fel. Därtill ligger vetenskapen, Koranen har många vetenskapliga mirakel som bevisar för människan att denna skrift är vägledning för människan.

Förståndet accepterar inte att något händer utan att någon verkställer det. Det sunda förnuftet och logiken bekräftar allt detta, ser vi en byggnad så vet vi genast att någon har byggt den. Ser vi ett fotspår så vet vi att någon varit där och trampat. Man accepterar inte att någon ska säga ” Fotspåret kom av sig självt, absolut ingen har något att göra med fotspåret.” Detta vore att gå emot förståndet och logiken. Då allt i universum har en början, så måste det också ha någon som ger det sin början. Likaså universum självt, detta är något som varje förnuftig människa instämmer om. Problematiken uppstår däremot då vi ska diskutera vem denna någon är. Andra hävdar Big Bang, andra hävdar naturlagarna [; slumpen] medan andra hävdar att det finns en Skapare, Gud. Hur vet vi vilket som är rätt?

Med ovannämnda förståndsmässiga bevis vet vi genast att Big Bang inte kunnat vara skaparen till detta universum, eftersom det förklaras som materia. Kemiska ämnen som reagerat och därmed lett till en explosion. Detta får människan att förstå att någon måste ha skapat denna materia, det är förståndsmässigt omöjligt att denna materia kommit till av sig självt. Vid trosfrågor är det viktigt att hålla fötterna på jorden och inte fara iväg i fantasin!
Därför vet vi nu att Big Bang omöjligtvis är skaparen, ingen materia idag kommer till av sig självt. Och inte heller då, detta är verkligheten. Alla dessa ting har ett ursprung, en början, och är därför själv en skapelse och inte någon skapare. Detta är logikens svar.

Vidare finns det egenskaper som vår skapare nödvändigtvis skall ha, det är alltså egenskaper som vårt förstånd förklarar är ett måste för vår skapare. Som exempelvis en vilja, mer om det kommer senare i dokumentet. Denna kemiska materia, eller explosion eller vad man nu vill kalla det, har inte någon vilja. Ändå hävdar man att all denna magnifika samspel mellan universums olika beståndsdelar, och allt annat i denna underbara skapelse, ska vara något vars grund är något utan vilja?

Sannerligen är det en ologisk förklaring!! Big bang beskrivs av förnekarna att det började OCH slutade, allt detta innebär att någon måste gett det både en början och ett slut, hur ska det då vara en skapare? Detta är helt omöjligt! Vissa må säga ”Allt måste alltså ha en början, så vem har skapat Gud?” Denna fråga är fel, eftersom Gud inte har någon början. Han är inte lik skapelsen. Visst säger vi att allt som har en början måste ha den som gett det en början, men Gud har ingen början! Han är inte i behov av någon som ger Honom en början eftersom Han ingen början har. Hade Gud haft en början, då hade man med all rätt kunnat fråga vem som är hans skapare men då hade han inte heller varit Gud. Att inte ha någon början tillkommer Gud, denna verklighet vi lever i bestående av liv och död, existens och icke-existens är en verklighet som Gud har skapat. Han berörs inte av den, Han är den som skapar början och slut – Han har själv ingen början och inte heller något slut. Skall man hävda att allt som finns har en början, inklusive Gud, då måste man rent logiskt förklara att även Gud har en skapare, och den skaparen en skapare och så vidare; det blir en ändlös cirkel av det som aldrig sluts – därav ologiskt. Likaså kan man inte heller säga att Gud har en början likt allt annat men ingen skapare, även detta är ologiskt. Därför vet vi att det korrekta att säga är att Gud inte har någon början. I detta finns inget ologiskt, som vi redogjort för ovan.

Evolutionsteorin då? Naturlagarna som skapare? Även detta är förståndsmässigt oacceptabelt. Med naturlagarna menar både tidigare och senare filosofer samt vetenskapsmän att det är egenskapen till det fysiska som skapar det fysiska. T.ex egenskapen att bränna, som elden har, är det som skapar elden [det fysiska]. Mänskligheten är det som skapat människan och så vidare. Först och främst måste vi titta till vår verklighet: utan människan finns ingen mänsklighet [därav är det omöjligt för dessa naturlagar att vara någon slags skapare]. Utan eld finns inte egenskapen [till elden] att bränna, och så vidare. Lägg därtill att dessa naturlagar inte har något liv.

Vad förstår vi av detta? När vi tittar till vår verklighet ser vi att allt som inte har något liv, inte heller har någon vilja, förmåga eller kunskap. Ta en penna som exempel, den har inte något liv. Alltså vet vi omedelbart att den inte heller har någon vilja, förmåga eller kunskap. Detsamma gäller dessa naturlagar! En penna har ingen egen vilja att skriva, en penna har ingen förmåga och inte heller någon kunskap.

Ta nu ett djur som exempel, låt säga en hund. Den är attribuerad med ett liv, alltså har den en vilja, en förmåga och en kunskap. Detta är tydligt, varje människa som innerligt söker sanningen och använder sitt förstånd kan inte annat än att hålla med om detta. Hunden har en vilja, den väljer om den skall sitta eller ligga. Om den skall gå eller springa, äta eller dricka och så vidare. Den har förmågan att genomföra sin vilja och den har kunskap. Den uppfattar att något är föda, den uppfattar att något annat inte är ätbart och mycket annat.

Skapelsens vilja, förmåga och kunskap är dock begränsade. Vilket ytterligare får oss att förstå att någon måste ha gett oss dessa egenskaper. Allt som är begränsat måste ha någon som begränsat det! Därmed faller påståendet att Big Bang eller naturlagarna är någon slags skapare.

Vidare har vi även hört argument som att slumpen avgjorde, universum skapade sig självt. Det kom till självmant. Varför hoppa till detta ofullständiga och enfaldiga argument? Se logiskt på det, de hävdar att universum skapade sig självt.  Alltså medger de att universum har en början, det är skapat [vilket även förståndet tydligt kan se, bara titta hur allt som universum består av har en början]. Nu är frågan, hur kan något som inte existerar påbörja processen med att skapa sig självt? Det existerar ju inte…

Därför vet vi att detta är omöjligt, det måste ha varit någon oberoende av allt detta som är skaparen. Med dessa enkla rader har vi på ett enkelt sätt förstått att denna någon är Gud!
Gud, med en vilja, en makt att genomföra Sin vilja och en fullkomlig kunskap (Gud är Allvetande; Gud vet om allt Han skapar) Vad visar att Herren har en vilja? Varför är det nödvändigt att skaparen har en vilja? Titta på universums enorma variation i skapelserna, så många olika arter, och många olika raser av varje art. Miljarder människor men ändå är varje en unik i sig. Allt detta visar att vår Skapare har en vilja, viljan att denna art ska vara si och så, och ha denna och denna ras och så vidare. Ett annat exempel som också enkelt bevisar detta är: Jag som människa fanns inte 30 år sedan, jag existerade inte. Idag existerar jag, alltså är jag (lik alla skapelser) mottaglig för både existens och icke-existens. Det är möjligt för mig att finnas OCH att inte finnas. Eftersom jag idag finns innebär detta att jag har en skapare som också har en vilja, eftersom någon måste ha VALT min existens framför min icke-existens. Herren har en vilja, Hans existens är bortom all tvivel! Skaparen är Gud, något som varje förnuftig människa förstår.

När vi tittar närmre på vad islam lär, finner vi kunskapen om att Herren är den som skapar allt. Att Han inte har någon början och att Han är den som skapat allt lär oss följande:

Han behöver ingenting. Han existerade innan allt utan att behöva, när Han sedan skapade vad Han ville skapa behöver Han fortfarande ingenting. Hans skapelser påverkar inte Honom, Gud behöver inte min eller din bön. Gud tar inte skada av syndarens synd och inte heller drar Han nytta av att Han erkänns eller att man väljer att lyda Honom. Koranen är tydlig i sitt budskap, det goda människan gör är för henne själv. Det är då hon gynnar sig själv, och det syndfulla människan gör skadar hon inte någon annan än sig själv genom och hennes själ går förlorad allteftersom.

Gud existerade innan himmel och jord, innan dag och natt, innan ljus och mörker, innan människa och djur. Han existerade och inget annat än Han fanns i existensen. Han existerade innan det vi nämner som ovanför, nedanför, bakom, framför, vänster och höger – Han existerade utan plats innan Han skapade platsen. Han är nu som Han i all evighet varit eftersom Gud inte berörs av förändring. Han har en evig perfektion och blir inte bättre eller sämre, eftersom man då hade behövt det som gör en bättre och detta gör att man behöver något utomstående och är därför svag. Detta tillkommer inte Gud. Såsom även logiken vittnar om denna sanning. Vidare är Gud inte begränsad av sin egen skapelse, vilket man påstår då man hävdar att Han finns i himlen eller annan plats. Alla platser är skapade, och Gud fanns innan alla skapelser. Han behövde inte dem då och behöver dem inte nu. Han är inte någon kropp som upptar ett utrymme och behöver en plats. Allt som är en kropp, dvs. allt som har en längd, en bredd, en form, ett djup, en färg och ett utseende är i behov av någon som gav det just denna längd, denna bredd, denna form, detta djup, denna färg och detta utseende. Allt som är begränsat måste ha någon som begränsat det, detta vittnar även förståndet om. Därför är Gud inte någon fysisk massa, Han har ingen längd, ingen bredd, ingen form, inget djup, ingen färg och inget utseende. Han existerar utan plats, och hur mycket människan än vrider och vänder kan hon aldrig föreställa sig Gud. Eftersom allt i vår illusion är en skapelse och Gud är skaparen. Därför kan människan aldrig föreställa sig Gud. Det vi dock med säkerhet vet är att Gud skapade såväl kroppar som platser och är inte i behov av dessa. Han är ingen kropp och Han existerar utan plats.

Dessa frågor bör varje människa begrunda på största allvar, livet har en mening. Vi är inte skapade till denna jord för att leva en genomsnittlig livslängd på 60-70 år för att sedan hamna under jord och allt är förgånget. Vår Skapare har lovat en räkenskap, och den är sannerligen oss kommen. Reflektera, använd ditt intellekt och följ sanningen. Din Herre kallar till reflektion och att omfamna den sanning Han uppenbarat.

[Har ni antagit att Gud skapade er för nöjes skull!? Och att ni inför en räkenskap inte skall ställas?] Betydelsen vers 115 ur Kapitel 23 i Koranen.

Att islam är den sanning Gud uppenbarat för varje profet är tydligt. Jesus, Moses och andra för oss kända profeter kallade till denna tro på Gud. Gud är En och då är det nödvändigt att alla profeter kallade till en och samma tro på Skaparen. Detta är inte det huvudsakliga ämnet för denna artikel, men artiklar där denna fråga och andra lyfts fram finns. För intressenten är det bara till att höra av sig till;

Eljechi89@gmail.com

Med frid,

Därför råder jag alla som må läsa detta att tänka till, är livet verkligen bara en lek?