Profeterna

Bismillah.

Det är en plikt att tro att alla profeter kommit med islam, alla kallade till den islamiska trosläran;

La ilaha illallah, det finns ingen gudom förutom Gud. Vår Herre uppenbarade i Koranen vad som ger följande betydelse:

[De tror alla på Gud och Hans sändebud – utan att göra åtskillnad mellan Hans sändebud]
surah al-Baqarah, vers 285

Denna vers betyder att alla kommit med ett och samma budskap när det kommer till troslära, varje profetia har varit grundat på ”la ilaha illallah”. Därför gör vi ingen skillnad mellan profeterna och sändebuden, utan vi tror att alla hade budskap som de fick uppenbarat av Herren.

Vidare bör man vet att Gud gett olika profeter olika status, vissa profeterär bättre än andra, och den bästa av alla är profeten Muhammad.

Grundläggande om profeterna, som också är en plikt för varje ansvarig muslim att veta om och även nödvändigt att tro för att ha en giltig tro, är följande:

Gud ger profeterna särskilda egenskaper, utmärkande sådana som är lämpliga för rollen som en profet ska fylla bland människor. Därför är det en plikt att tro att alla profeter var ärliga, pålitiliga och väldigt intelligenta.

De var ärliga, de höll sig till ärighet i allt de gjorde. Aldrig har de agerat på annat än detta, vare sig innan eller efter profetian. Dessa egenskaper får de av Gud redan innan de blir profeter.
Detta innebär att det är omöjligt att en profet ljuger, spelar ingen roll om det är innan eller efter han blivit uppenbarad. Det händer aldrig!

Om det hade varit känt för en profet att han någon gång ljugit, eller att han är en lögnare, och så kommer han med något så livsavgörande som en religion. Vad människan skall tro, göra och undvika, vem hon skall dyrka osv – då hade människorna sagt ”Du har ljugit förr, varför ska vi tro på dig nu!”. Detta hade resulterat i att profeternas trovärdighet blir lägre, om inte försvinner helt, i människors ögon. Därför har Gud bevarat de ifrån att besitta sådana egenskaper.

Pålitliga – De förråder aldrig ett förtroende, vad det än är. Ett föremål, eller ord som någon växlar med en i förtroende. Det händer aldrig att någon profet förråder ett förtroende. Utan de är pålitliga och i deras omgivning är människor säkra, trygga och medvetna om att detta är någon att lita på. Ta profeten Muhammad som exempel, redan som ung man i 20-årsåldern kallades han för ”Den ärliga, den pålitliga”. Och detta talade till hans fördel, detta är bland annat visdomen bakom att Gud ger profeterna dessa egenskaper.

Intelligenta ska man även tro att alla profeter var. Alla var oerhört smarta, detta för att bland annat kunnat ge svar på tal till meningsmotståndare och tillika förnekare av Herrens budskap. När någon trodde sig ha ett motargument kunde profeterna snabbt motbevisa dessa och ge bästa möjliga svar. Därför har Gud också gett dem denna egenskap.

När vi då vet att dessa tre egenskaper (ärlighet,pålitlighet och intelligens) är ett måste för varje profet, vet vi också att dess motsatser (lögn, förräderi och dumhet/tröghet) är omöjliga egenskaper för profeterna. Man får absolut inte tro att någon av profeterna någon gång i sitt liv begått eller gjort något som kännetecknar dessa. Som sagt, de ljuger eller förråder aldrig och inte heller är de drabbade av svaga förstånd (tröghet).

Vidare är man också ålagd att tro att Gud skyddat profeterna från egenskaper som kännetecknar dålig karaktär. Såsom att vara ful i mun, att titta på andra kvinnor (än ens egna som är tillåtna för en, likt ens fru t.ex) med lustfyllda blickar, att exempelvis stjäla en vindruva på en marknad. Alla dessa egenskaper och andra, som kännetecknar dålig karaktär, är profeterna skyddade mot. De besitter inte några sådana egenskaper!

Det är även plikt att tro att profeterna inte heller är fega, utan de är dem mest modiga bland skapelserna. Det händer inte att en profet flyr från fienden, eller flyr från stridsmarken vid pågående strid eller liknande. De är ledargestalter, och de bästa av förebilder.
Men, de är givetvis mänskliga, de drabbas av vad vi kan kalla för en naturlig rädsla. Som t.ex ifall man plötsligt finner en orm vid sina fötter och därför rycker till lite, detta är fullt möjligt för en profet och detta kännetecknar inte heller feghet!

Alla profeter är också skyddade mot allt som är bortstötande, dvs allt som må göra att människor inte vill vara nära dem/lyssna till deras budskap. Som t.ex sjukdomar där hemska utslag drabbar människan, utslag som får andra att undvika en eller undvika att hälsa på en och liknande ting. Sjukdomar som gör att ens mindre kroppsdelar (fingrar, öron, näsa) först torkar och blir hårda. Hårda som trä för att sedan sakta men säkert falla av. Eller en sjukdom som leder till att maskar börjar komma ut ur ens kropp. Allt det ovannämnda är helt omöjligt att drabba en profet, Gud har bevarat de mot allt som må stöta bort människor från dem. Inte bara sjukdomar, utan även egenskaper och likaså i deras utseenden.

Inte heller drabbas profeterna av att tungan går före tanken, såsom det må drabba alla andra människor. Det händer inte att de egentligen avser säga att något är förbjudet men råkar av misstag säga att det är tillåtet – den som anklagar en profet för något sådant tillhör inte islam, utan har fallit utanför dess ramar; eftersom detta skulle göra att hela religionen blir ifrågasatt.

Gud har också skyddat profeter från att begå vantro, stora synder samt små synder som innebär att människans värdighet sjunker, och ens rykte blir vanligtvis dåligt bland folk. Detta, likt allt ovannämnt, gäller både innan de blir profeter och efter att de mottagit profetian.

De har aldrig begått vantro, aldrig hamnat utanför iman (; den rätta tron). Gud skapar den rätta tron och vetskapen om den i deras bröst redan när de är små. De hamnar aldrig utanför den.
Detta eftersom ifall de någon gång exempelvis dyrkat en staty med månggudadyrkarna och sedan kallar till islam, då hade människor sagt: ”Du dyrkade vår Gud med oss förr, varför kommer du nu och kallar till denna Gud? Vad vill du få ut av detta?” Alltså hade profetens trovärdighet sjunkit rejält, därför har Herren bevarat profeterna från detta.

Aldrig har profeterna heller begått någon stor synd, detta är också omöjligt för dem. Den som begår stora synder, och regelbundet, är närmare kufr (vantro) än iman (tron) och detta är med all klarhet olämpligt för profeterna. Dem är de som kallar till denna tro, och är närmast den än alla andra troende.

Aldrig har någon profet heller begått någon liten synd som leder till att människans värdighet sjunker. Där finns små synder som leder till detta, och profeterna har högst värdighet av alla skapelser. Gud har gjort dem till dem bästa skapelserna. En sådan liten synd är som att titta på det förbjudna (t.ex en kvinnas nakenhet som inte är tillåten för en), eller att stjäla vindruvor på en marknad och andra typer av denna synd. Detta drabbas inte en profet av!