Sharhu hadith-Jibril

Bismillah,

Hadith-Jibril är en väldigt uppskattad hadith bland dem lärda. Denna hadith ger en inblick i vad Islam handlar om, likaså nämner den ett antal av domedagens tecken. Den återfinns i saheeh al-Imam Muslim och är känd som Hadith Jibril.
Att få förklarat denna hadith ger en bra överblick av vad Islam handlar om och är. Den bär med sig en enorm nytta och därför har vi valt att utförligt förklara denna hadith i en mindre serie av lektioner;

(Hela hadith;)

om sayiduna ‘Umar ibnul-Khattab (radiyallahu ‘anhu) att han sade: ”Medan vi en gång satt tillsammans med Guds sändebud, frid och välsignelser vare över honom, kom det plötsligt fram en man vars kläder var väldigt vita, och håret var väldigt svart till färgen. Man kunde inte se tecken på att han är en resenär och ingen av oss visste vem han var, han fortsatte framåt tills han nådde Guds sändebud och satte sig ner genom att låta hans knän vara mot profetens och sedan satte han sina händer på sina lår och sade:
”Åh, Muhammad! Berätta för mig om Islam, varpå profeten svarade: ”Islam är att du bekänner att det inte finns någon gudom förutom Gud och att Muhammad är Guds sändebud, och uträttar bönen och ger den obligatoriska allmosan, och fastar Ramadan-månad samt utför pilgrimsfärden om du förmår att göra det.” (Sayiduna ‘Umar fortsätter:) Mannen sade då: ”Du har talat sanning.” Vi blev då förvånade över denna man som frågar profeten och besannar sedan honom. Mannen sade: ”Berätta för mig om iman (;tron).” Profeten, frid och välsignelser vare över honom, svarade: ”Iman är att du skall tro på Gud, Hans änglar, Hans skrifter, Hans profeter, och domedagen samt att tro på ödet; såväl gott som ont.” Manen sade då: ”Du har talat sanning. Berätta nu för mig om ihsan [; fulländande].” Guds sändebud svarade: ”Ihsan är att du dyrkar Gud som om du ser Honom, visserligen ser du inte Honom men Han ser dig.” Mannen sade då: ”Berätta för om den väntade stunden.” varpå profeten sade: ”Den som får frågan ställd vet inte mer om detta än den som ställer frågan.” Mannen sade: ”Berätta då för mig om dess tecken.” Och profeten svarade: ”Att slavinnan föder sin egen härskarinna, och att du får se dem fattiga fårherdarna med inget mer än ett fjuttigt klädesplagg att täcka sig med tävla om vem som bygger högst byggnader.” Därefter gick mannen därifrån, efter en period kom profeten till mig och sade: ”’Umar! Vet du vem denna man var?” Jag svarade: ”Gud och Hans sändebud vet bäst.” Varpå profeten sade: ”Det var er broder Jibril, han kom för att lära er religionen.”

Det återberättas av sayiduna ‘Umar ibnul-Khattab (radiyallahu ‘anhu) att han sade: ”Medan vi en gång satt tillsammans med Guds sändebud, frid och välsignelser vare över honom, kom det plötsligt fram en man vars kläder var väldigt vita, och håret var väldigt svart till färgen. Man kunde inte se tecken på att han är en resenär och ingen av oss visste vem han var, han fortsatte framåt tills han nådde Guds sändebud och satte sig ner genom att låta hans knän vara mot profetens och sedan satte han sina händer på sina lår och sade:
”Åh, Muhammad! Berätta för mig om Islam, varpå profeten svarade: ”Islam är att du bekänner att det inte finns någon gudom förutom Gud och att Muhammad är Guds sändebud, och uträttar bönen och ger den obligatoriska allmosan, och fastar Ramadan-månad samt utför pilgrimsfärden om du förmår att göra det.” (Sayiduna ‘Umar fortsätter:) Mannen sade då: ”Du har talat sanning.” Vi blev då förvånade över denna man som frågar profeten och bekräftar därefter svaret.-

Detta är alltså första delen av denna hadith; att profeten valde nämna just dessa fem pelare betyder inte att dessa ger en helhetsbild av Islam, det gör de inte. Men de lärda förklarade att profeten valde dessa eftersom det är Islams mest oerhörda plikter. Dessa fem pelare relaterar även till varandra på ett vackert sätt, som gynnar såväl individ som gemenskap.
Den första är givetvis Islams mest centrala del, dess kärna, och det mest avgörande; Trosbekännelsen, dvs. att bekänna att det inte finns någon gudom utom Allah och att Muhammad är Hans sändebud. Detta är nyckeln till den eviga lycksaligheten och det är den absoluta sanningen. Genom att uppnå denna medvetenhet och kännedom har man likaså fått grepp om livets mening. Utan denna grund är människan förlorad, därför nämns den som den första pelaren. Det är vårt ljus, som för oss ut ur mörker och det vilsegångna.
Den andra pelaren som nämns är givetvis bönen. Den är inte giltig utan den första pelaren, är en människa inte troende kommer inga av hennes goda handlingar vara accepterade hos Allah. Bönen är den bästa handlingen en muslim kan utföra. Den bästa handlingen av alla är det att tro på Allah och Hans sändebud, och därefter bönen [de fem obligatoriska bönerna]. Den muslim som försummar utförandet av dessa böner står närmare mörkret än ljuset, bönen beskrivs som din religions pelare. Alltså vilar muslimens religiositet på dennes utförande av bönen. Det finns ingen religiös framgång utan bönen; se det så här – människans ryggrad är helt avgörande för hennes fysiska funktion, skulle man bryta en ryggkota riskerar man att bli förlamad i hela kroppen, eller midjan och nedåt och så vidare. Din fysiska funktion drabbas helt. Likadant om muslimen lämnar bönen, din iman drabbas något oerhört. Din trofasthet fallerar och du blir svag. Vill du att islam skall leva inom dig? Håll hårt i din bön och försumma inte den, oavsett vad! När muslimen utför sin bön regelbundet har denne ett starkare band till sin tro, och är givetvis en bättre muslim. Detta i sin tur påverkar muslimen positivt; då en bättre muslim är per automatik en bättre människa. Det är så Islam påverkar oss, till det bättre.
Detta för oss in på den tredje pelaren, som är att fasta Ramadan-månad.
Syftet med fastan är att stärka muslimens trofasthet, tacksamhet och ödmjukhet. En del må svara när frågan om varför vi fastar ställs: ”Det är för att känna med de fattiga.” Det må vara så, till viss del – men faktum är att det även är en plikt för den fattiga muslimen att fasta. Det egentliga syftet är att muslimen, genom fastan, lär sig att uppskatta det Herren givit vare sig det är stort eller litet. Du avhåller dig från, bland annat, din dagliga mat och dryck. Detta hjälper oss att uppskatta det vi har, och därigenom blir det enklare för muslimen att dela med sig av det han/hon har. Är man däremot girig, och intalar sig själv att man inte har tillräckligt – ja då kommer man troligtvis inte att vara en människa som delar med sig. Då man anser att man själv inte har tillräckligt. Fastan hjälper oss att bli av med den naturliga girighet som egentligen finns inom var och en av oss. Man älskar det bekväma för sig själv, därför kallar islam oss till att motverka egot, motverka vår nafs. Fastans största påverkan är i det andliga, det är efter allt en dyrkan till Allah. Man har förstått att vår Herre gett oss gåvan att leva men att denna gåva också innebär ett stort ansvar, en skyldighet att visa tacksamhet. Denna insikt stärker vår trofasthet och vår tillit till Allah. Likaså har fastan många andra andliga fördelar som vi inte kommer att gå in på, eftersom vi enbart försöker ge en överblick av hur oerhörda dessa fem pelare är. Fastan för oss då in till den fjärde pelaren:
Zakah, att dela med sig av det man har. Det du får av din Herre är en gåva, men dessa gåvor kommer också med ett ansvar; att tacka Allah genom att lyda Hans påbud. Förblir man exempelvis girig, och inte tillåter fastan påverka en som sig bör, kommer man troligtvis inte heller ge den obligatoriska allmosan. Likadant om man försummar bönen – allting fallerar och man växer till att bli allt sämre som muslim. Därför bör muslimen, om denne begår synd, ångra sig omedelbart. Guds sändebud förklarade att de flesta människor är syndare, och att den bästa syndaren är den som vänder sig till Allah i ånger och ber om förlåtelse. Vi alla har brister, vi alla begår fel – men det är viktigt att resa sig när man fallit, låt inte synderna lämna spår i ditt hjärta och driva dig till att begå mer synd. Utan se till att ångra dig och be om förlåtelse [göra tawbah] och därigenom rensa ditt hjärta från synderna.

Slutligen har vi al-hadj, dvs. pilgrimsfärden, som innebär att man besöker al-Ka’bah i Makkah och utför specifika handlingar [; ritualer] där. Denna är en plikt för den muslim som förmår att utföra den, dvs. att man har tillräcklig förmögenhet kvar som man kan ta sig dit med och tillbaka till sitt hem/ sin nation. Detta efter att ha gett de man sörjer för vad som krävs, och betalat av en eventuell skuld. Pilgrimsfärden bär med sig många oerhörda fördelar, den största för individen i fråga är givetvis att en korrekt utförd hadj leder till att man lämnar denna plikt med ett register av synder likt det man hade den dag ens mor födde en till denna värld; dvs. inga synder alls. Pilgrimsfärden låter muslimen uppleva den vackra gemenskap Islam kallar till, människor från världens alla hörn samlas där och oavsett etnicitet, hudfärg eller språk är ömsesidig kärlek och respekt en central del av bemötandet. Islam har enat oss och lärt oss att älska varandra en sann och uppriktig kärlek. Det är som Guds sändebud beskrev det:
”Muslimerna är som en enda byggnad, där den ena delen håller samman den andra.”

Dessa fem pelare utgör inte Islam, det är alltså inte enbart detta som är Islam. Men den muslim som implementerar dessa fem pelare i sitt liv lär sig att älska Gud och Hans sändebud, lär sig ett riktigt och logiskt perspektiv på livet och döden samt dess innebörd. Man lär sig att vara ödmjuk, att uppskatta, vara tacksam och att dela med sig. Finnas där för andra och vara omtänksam – Därför är dessa fem pelare Islams mest oerhörda plikter. Det är dessa som i grund och botten formar muslimen och ger denne rätt förutsättningar för att lyckas.

Tacka Allah för gåvan av Islam, för det är sannerligen den mest dyrbara gåvan en människa kan få i detta liv. Se till att leva i enlighet med denna religion och du skall uppnå sann lycka och välsignelse…

————————————————————————————

Del 2
_______________________________________

Bismillah,

Vi hann senast gå igenom den första delen av hadith-Jibril, som svarade på frågan ”Vad är Islam?”. Vi nämnde även att de fem pelarna inte utgör Islam, men profeten valde att nämna dessa eftersom de är Islams mest oerhörda plikter. Som vi förklarade senast ger denna hadith en bra överblick av islams mest centrala delar, där vi alltså börjar med de fem pelarna. Hadith.Jibril lyder enligt följande:
Det återberättas av sayiduna ‘Umar ibnul-Khattab (radiyallahu ‘anhu) att han sade: ”Medan vi en gång satt tillsammans med Guds sändebud, frid och välsignelser vare över honom, kom det plötsligt fram en man vars kläder var väldigt vita, och håret var väldigt svart till färgen. Man kunde inte se tecken på att han är en resenär och ingen av oss visste vem han var, han fortsatte framåt tills han nådde Guds sändebud och satte sig ner genom att låta hans knän vara mot profetens och sedan satte han sina händer på sina lår och sade:
”Åh, Muhammad! Berätta för mig om Islam, varpå profeten svarade: ”Islam är att du bekänner att det inte finns någon gudom förutom Gud och att Muhammad är Guds sändebud, och uträttar bönen och ger den obligatoriska allmosan, och fastar Ramadan-månad samt utför pilgrimsfärden om du förmår att göra det.” (Sayiduna ‘Umar fortsätter:) Mannen sade då: ”Du har talat sanning.” Vi blev då förvånade över denna man som frågar profeten och bekräftar därefter svaret.-
Detta är alltså den första delen, nu till andra delen:

Sayiduna ’Umar fortsatte:
”Mannen sade: ”Berätta för mig om iman (;tron).” Profeten, frid och välsignelser vare över honom, svarade: ”Iman är att du skall tro på Gud, Hans änglar, Hans skrifter, Hans profeter, och domedagen samt att tro på ödet; såväl gott som ont.”
I denna del av hadith nämns vad de lärda refererar till som ’arkanul-Iman, trosprinciperna. Dessa ger en god överblick av vad den islamiska trosuppfattningen består av; att tro på Gud, Hans änglar, Hans skrifter, Hans profeter, att tro på domedagen samt ödet [; det förutbestämda]. Dessa sex punkter är viktiga för en muslim att känna till och kunna. Vi kommer enbart att gå igenom dessa genom att nämna större rubriker kring varje punkt men utan någon vidare fördjupning, undantaget en del punkter.

Det förstnämnda är givetvis det mest viktiga; tron på Allah. Människan är ålagd att veta vem Herren är, denna kännedom uppnår vi genom att ha rätt tro. Man måste tro att Allah finns. Hans existens är bortom all tvivel. Han är utan början och utan slut. Han är En; att Allah är En innebär att Han inte är lik någonting i Sig själv, och inte heller i Sina egenskaper eller Sitt skapande. Det hänvisar inte bara till att Han är En i Sin gudomlighet, att det bara finns en Gud – utan det omfattar alla Hans egenskaper; ingen finns såsom Han finns [utan början och utan slut] t.ex.

Likaså är det viktigt att veta att Allah inte behöver någonting; Han behöver inte något av Sina skapelser. Allah drar inte nytta av min eller din tro, inte heller skadar min eller din synd honom. Väljer vi att lyda Allah gynnar vi oss själva, väljer vi att synda skadar vi oss själva. Allah uppenbarade islam för människan att följa eftersom det är vad som är bäst för oss, det är Herrens gåva till oss. I denna religion finner vi nåd och frälsning. Att Allah inte behöver någonting, och att Han är utan början och utan slut lär oss också att Han fanns innan himmel och jord. Han fanns innan tid och rum, innan platser och riktningar. Ingen förändring berör Honom eftersom Hans perfektion är evig; Han blir inte sämre och inte heller bättre – sådant tillkommer inte Allah. Vi säger inte ”Var finns Allah?” eftersom Han skapade ”varet”, Han skapade platsen. Allah existerade utan plats innan Han skapade platsen, och Han förändras inte. Vi säger som Guds sändebud: ”Allah existerade och inget annat än Han fanns.” [al-Bukhariy]
Detta lär oss att Allah fanns innan platsen, då platsen är annat än Allah. Han existerade utan plats innan Han skapade platsen och Han är inte i behov av Sin skapelse. Man säger inte att Allah finns ovanför, eller överallt, eller annat liknande – vi säger att Han existerar utan plats. Detta är sanningen i denna fråga.

Vidare är det nödvändigt att tro att Allah är allvetande, Hans kunskap förändras inte. Inga av Hans egenskaper förändras, då Han som vi tidigare klargjort inte berörs av förändring. Hans kunskap ökar inte och inte heller minskar den. Det är inte när något händer som Allah får veta att det händer – denna tidsbana, som vi är bundna till – är en skapelse och Allah vet om Sin skapelse. Vi vet inte var framtiden bär i sitt sköte, men Allah vet. Det är som al-Imam Abu Mansur al-Baghdadiy sade i sin bok Usulud-Din, s.95: ”Allah är allvetande. Han vet om det som hänt hur det hänt, Han vet om det som händer, hur det händer och om det som skall hända, hur det skall hända. Han vet om det som inte händer, att om det hade hänt hur det hade hänt.”
Detta uttalande sammanfattar det vi förklarar, detta är vad ”allvetande” innebär. Allah skapar morgondagen och vet vad den består av, vi däremot vet inte. Vi är skapelser och har därför många brister. Skaparen skall inte liknas vid skapelsen. Allah uppenbarade i Koranen:

أَلَا يَعْلَمُ مَنْ خَلَقَ وَهُوَ اللَّطِيفُ الْخَبِيرُ
[Skall inte Han, Skaparen, veta om Sin skapelse] Surah al-Mulk, vers 14

Likaså är Allah allsmäktig, vilket innebär att Han förmår att göra som Han vill. Ingen kan hindra Hans vilja från att ske eftersom Han är Den störste, dvs. allsmäktig. Hade Han inte varit det, då Hade Hans förmåga varit begränsad – och då hade Han, liksom vi, behövt en skapare som begränsat hans förmåga. Detta är ett tydligt bevis på att Allah är allsmäktig, inget annat är acceptabelt. I Koranen finner vi många verser som tar upp detta.

Man skall även veta att Allah lever, Hans liv är liksom Han själv och alla Hans egenskaper utan början och utan slut. Det är inte som vårt liv, en kombination av kropp och själ – Hans liv liknar inte vårt liv.

Allah har en vilja, det finns inget i Hans herravälde som händer utan Hans vilja att det ska hända. Allt sker i enlighet med Hans vilja. Som återberättat av Abu Dawud att profeten lärde en av sina döttrar att säga: ”Det som Allah vill skall hända, händer och det som Han inte vill, händer inte.”
Hans vilja förändras inte!

Viktigt att också känna till är att Allah ser och hör. Hans syn är inte som vår syn, Hans syn är utan ögon och utan andra fysiska attribut. Han hör utan öron och utan andra fysiska attribut. Han blir inte upptagen av att se något så att Han inte ser något annat, inte heller blir Han upptagen med att höra något så att Han inte hör något annat – detta är en svaghet och sådant tillkommer inte Allah.

Vår Herre har ett Tal; Allah beordrar, förbjuder och informerar genom Sitt tal. Det är inte bokstäver, ljud, röst eller språk såsom det inte sker med hjälp av mun, tunga eller andra medel! Alltså är det inte i närheten av att liknas vid människans tal. Hans tal sker inte med röst, dialekt eller meningar. Han är inte lik skapelsen på något sätt; alla olika ljud och röster, språk och bokstäver, är skapelser och tillhör inte det gudomliga.

Allah uppenbarade: و كلم الله موسى تكليما

Surah an-Nisa’, vers 164, betyder: ”Och Allah talade till Mosâ.”
Not: Detta betyder inte att profeten Mosâ [; Moses] hörde Herrens Tal, eftersom Hans tal inte är ljud som överförs i form av ljudvågor som vi sedan hör med hjälp av våra öron. Betydelsen av denna vers är att Allah skapade i Sin profet förmågan att förstå Hans tal, så han förstod det.

Allah är inte lik skapelsen på något sätt. Tawheed, som är det fundamentala i vår tro på Gud, innebär att man inte liknar Skaparen vid skapelsen. Dessa 13 egenskaper är vad de lärda sagt är nödvändigt för individen att kunna för att därigenom känna sin Herre, dessa är alltså i tur och ordning:

Att Han finns, Han är utan början och utan slut. Han är En, Han behöver ingenting, Han kan, Han vill, Han vet, Han lever, Han ser och hör, Han talar, Han är inte lik Sin skapelse på något sätt.

Vidare nämnde profeten tron på änglarna; Som muslim är man ålagd att tveklöst tro på deras existens. Koranen bekräftar det och likaså profetens sunnah. Utan att gå in på vidare detaljer kring olika änglar och diverse uppgifter de har, är det dock viktigt att veta att alla änglar har egenskaper som dem delar gemensamt. Sex egenskaper som finns hos alla änglar, dessa är:

Dem äter och dricker inte (1), dem förökar sig inte som människan gör (2) och inte heller är dem män eller kvinnor [; änglar är alltså utan kön] (3), de blir inte trötta (4) och de syndar aldrig mot Allah (5) utan lyder alltid Hans order (6).

Detta visar oss att det som sägs av en del om att Iblis var en ängel från första början inte stämmer. Detta är ett falskt påstående. Det är välkänt att änglarna aldrig syndar mot Allah, de har inte den valmöjligheten som exempelvis människan och jinn har. Allah skapade dem till att enbart välja Hans lydnad. Iblis begick inte bara vilken synd som helst, utan den största – kufr. Genom detta vet vi att han aldrig varit en ängel, eftersom Allah uppenbarade i Koranen om änglarna:

لَا يَعْصُونَ اللَّهَ مَا أَمَرَهُمْ وَيَفْعَلُونَ مَا يُؤْمَرُونَ
Vers 6 ur surah at-Tahrim betyder:

[Som aldrig brister i lydnad för Gud, vad Han än befaller dem, och som utför allt som åläggs dem.]

Det som dock är korrekt om Iblis är att han alltid varit en jinn, Allah skapade jinn genom eld utan rök. Deras fysiska kropp är alltså av eld men utan rök. Änglarna är däremot skapade utav ljus, deras kropp är av ljus. Iblis var muslim och levde bland änglarna, detta är sanningen. Men inte att han varit en ängel. Sedan protesterade han mot Allah och vägrade lyda, det var då han begick vantro och blev evigt förbannad.

Vidare nämnde profeten tron på skrifterna;

I hadith återberättas det av profeten att de uppenbarade skrifterna är totalt 104 stycken, som muslim tror man på alla dessa. De mest kända är fyra stycken:

Koranen som profeten Muhammad fick uppenbarat, och Torah som profeten Musa fick, Evangeliet [Injil] som profeten Jesus fick samt az-Zabur som profeten Dawud fick. Nämnvärt här är att den bibel som de kristna har och som tillskrivs profeten Jesu lära inte stämmer, i denna finns lögner och det är inte den skrift profeten Jesus fick uppenbarat. Samma sak gäller den skrift som judarna har och tillskriver profeten Moses lära – man har ändrat i dessa skrifter. Den enda oförändrade, sanna skriften som uppenbarats av Gud för människan att vägledas genom och som finns bland oss idag är Koranen.

Likaså nämnde profeten tron på profeterna, detta är den andra mest centrala delen av vår tro. Alla profeter var muslimer. Alla kallade till en och samma tro på Gud. Profeterna har, liksom vi nämnde om änglarna, gemensamma egenskaper som vi är ålagda att tro på för de alla. Imam Malik återberättade i ”al-Muwatta’ ” att profeten Muhammad sade:

”Det bästa jag och alla tidigare profeter sagt är: La ilaha illallah (det finns ingen gudom utom Allah).

Det är alltså en plikt att tro att alla profeter kommit med islam, alla kallade till den islamiska trosläran;

La ilaha illallah, det finns ingen gudom förutom Gud. Vår Herre uppenbarade i Koranen vad som ger följande betydelse:

[De tror alla på Gud och Hans sändebud – utan att göra åtskillnad mellan Hans sändebud]
surah al-Baqarah, vers 285

Denna vers betyder att alla kommit med ett och samma budskap när det kommer till troslära, varje profetia har varit grundat på ”la ilaha illallah”. Därför gör vi ingen skillnad mellan profeterna och sändebuden, utan vi tror att alla hade budskap som de fick uppenbarat av Herren.

Vidare bör man veta att Allah gett olika profeter olika status, vissa profeter är bättre än andra, och den bästa av alla är profeten Muhammad.

Grundläggande om profeterna, som också är en plikt för varje ansvarig muslim att veta om och även nödvändigt att tro för att ha en giltig tro, är följande:

Allah ger profeterna särskilda egenskaper, utmärkande sådana som är lämpliga för rollen som en profet ska fylla bland människor. Därför är det en plikt att tro att alla profeter var ärliga, pålitliga och väldigt intelligenta.

De var ärliga, de höll sig till ärlighet i allt de gjorde. Aldrig har de agerat på annat än detta, vare sig innan eller efter profetian. Dessa egenskaper får de av Allah redan innan de blir profeter.
Detta innebär att det är omöjligt att en profet ljuger, spelar ingen roll om det är innan eller efter han blivit uppenbarad. Det händer aldrig!

Om det hade varit känt för en profet att han någon gång ljugit, eller att han är en lögnare, och så kommer han med något så livsavgörande som en religion. Vad människan skall tro, göra och undvika, vem hon skall dyrka osv – då hade människorna sagt ”Du har ljugit förr, varför ska vi tro på dig nu!”. Detta hade resulterat i att profeternas trovärdighet blir lägre, om inte försvinner helt, i människors ögon. Därför har Allah bevarat de ifrån att besitta sådana egenskaper.

Pålitliga – De förråder aldrig ett förtroende, vad det än är. Ett föremål, eller ord som någon växlar med en i förtroende. Det händer aldrig att någon profet förråder ett förtroende. Utan de är pålitliga och i deras omgivning är människor säkra, trygga och medvetna om att detta är någon att lita på. Ta profeten Muhammad som exempel, redan som ung man i 20-årsåldern kallades han för ”Den ärliga, den pålitliga”. Och detta talade till hans fördel, detta är bland annat visdomen bakom att Allah ger profeterna dessa egenskaper. För att deras trovärdighet skall vara hög och så förbli.

Intelligenta ska man även tro att alla profeter var. Alla var oerhört smarta, detta för att bland annat kunnat ge svar på tal till meningsmotståndare och tillika förnekare av Herrens budskap. När någon trodde sig ha ett motargument kunde profeterna snabbt motbevisa dessa och ge bästa möjliga svar. Därför har Allah också gett dem denna egenskap.

När vi då vet att dessa tre egenskaper (ärlighet,pålitlighet och intelligens) är ett måste för varje profet, vet vi också att dess motsatser (lögn, förräderi och dumhet/tröghet) är omöjliga egenskaper för profeterna. Man får absolut inte tro att någon av profeterna någon gång i sitt liv begått eller gjort något som kännetecknar dessa. Som sagt, de ljuger eller förråder aldrig och inte heller är de drabbade av svaga förstånd (tröghet).

Vidare är man också ålagd att tro att Gud skyddat profeterna från egenskaper som kännetecknar dålig karaktär. Såsom att vara ful i mun, att titta på andra kvinnor (än ens egna som är tillåtna för en, likt ens fru t.ex) med lustfyllda blickar, att exempelvis stjäla en vindruva på en marknad. Alla dessa egenskaper och andra, som kännetecknar dålig karaktär, är profeterna skyddade mot. De besitter inte några sådana egenskaper!

Det är även plikt att tro att profeterna inte heller är fega, utan de är dem mest modiga bland skapelserna. Det händer inte att en profet flyr från fienden, eller flyr från stridsmarken vid pågående strid eller liknande. De är ledargestalter, och de bästa av förebilder.
Men, de är givetvis mänskliga, de drabbas av vad vi kan kalla för en naturlig rädsla. Som t.ex. ifall man plötsligt finner en orm vid sina fötter och därför rycker till lite, detta är fullt möjligt för en profet och detta kännetecknar inte heller feghet! När vi säger att ingen profet är feg, då pratar vi om feghet i den bemärkelse att man har ett svagt hjärta [; brist på mod] – och detta är omöjligt för en profet.

Alla profeter är också skyddade mot allt som är bortstötande, dvs allt som må göra att människor inte vill vara nära dem/lyssna till deras budskap. Som t.ex sjukdomar där hemska utslag drabbar människan, utslag som får andra att undvika en eller undvika att hälsa på en och liknande ting. Sjukdomar som gör att ens mindre kroppsdelar (fingrar, öron, näsa) först torkar och blir hårda. Hårda som trä för att sedan sakta men säkert falla av. Eller en sjukdom som leder till att maskar börjar komma ut ur ens kropp. Allt det ovannämnda är helt omöjligt att drabba en profet, Gud har bevarat de mot allt som må stöta bort människor från dem. Inte bara sjukdomar, utan även egenskaper och likaså i deras utseenden.

Inte heller drabbas profeterna av att tungan går före tanken, såsom det må drabba alla andra människor. Det händer inte att de egentligen avser säga att något är förbjudet men råkar av misstag säga att det är tillåtet – den som anklagar en profet för något sådant tillhör inte islam, utan har fallit utanför dess ramar; eftersom detta skulle göra att hela religionen blir ifrågasatt.

Gud har också skyddat profeter från att begå vantro, stora synder samt små synder som innebär att människans värdighet sjunker, och ens rykte blir vanligtvis dåligt bland folk. Detta, likt allt ovannämnt, gäller både innan de blir profeter och efter att de mottagit profetian.

De har aldrig begått vantro, aldrig hamnat utanför iman (; den rätta tron). Gud skapar den rätta tron och vetskapen om den i deras bröst redan när de är små. De hamnar aldrig utanför den.
Detta eftersom ifall de någon gång exempelvis dyrkat en staty med idoldyrkarna och sedan kallar till islam, då hade människor sagt: ”Du dyrkade vår Gud med oss förr, varför kommer du nu och kallar till denna Gud? Vad vill du få ut av detta?” Alltså hade profetens trovärdighet sjunkit rejält, därför har Herren bevarat profeterna från detta.

Aldrig har profeterna heller begått någon stor synd, detta är också omöjligt för dem. Den som begår stora synder, och regelbundet, är närmare kufr (vantro) än iman (tron) och detta är med all klarhet olämpligt för profeterna. Dem är de som kallar till denna tro, och är närmast den än alla andra troende.

Aldrig har någon profet heller begått någon liten synd som leder till att människans värdighet sjunker. Där finns små synder som leder till detta, och profeterna har högst värdighet av alla skapelser. Gud har gjort dem till dem bästa skapelserna. En sådan liten synd är som att titta på det förbjudna (t.ex en kvinnas nakenhet som inte är tillåten för en), eller att stjäla vindruvor på en marknad och andra typer av denna synd. Detta drabbas inte en profet av!

Mindre synder än så är dock möjliga för profeterna, såsom det återberättas i Koranen om profeten Adams synd och om profeten Yunus [Utveckla om du önskar]. Men de ångrar sig omedelbart efter ett sådant felsteg, deras hjärta är fyllt med kärlek och underkastelse till Allah och av detta vägleds dem omedelbart till att ångra sig – innan någon må se dem i en sådan handling och börja göra som de.

Detta är den generella tron på profeterna och vad vi alla behöver veta för att tro på dem i enlighet med islamisk lära.

Del 3

Senast nämnde vi en andra del av hadith-Jibril och förklarade en del av den, som känt är hadith jibril en hadith som ger en bra överblick av vad islam handlar om. Dem lärda uppskattar denna hadith och nämner den i detta avseende; att den i stort framhäver vad islam handlar om. Som vi sade återfinns denna hadith i saheeh Imam Muslim:

Det återberättas av sayiduna ‘Umar ibnul-Khattab (radiyallahu ‘anhu) att han sade: ”Medan vi en gång satt tillsammans med Guds sändebud, frid och välsignelser vare över honom, kom det plötsligt fram en man vars kläder var väldigt vita, och håret var väldigt svart till färgen. Man kunde inte se tecken på att han är en resenär och ingen av oss visste vem han var, han fortsatte framåt tills han nådde Guds sändebud och satte sig ner genom att låta hans knän vara mot profetens och sedan satte han sina händer på sina lår och sade:
”Åh, Muhammad! Berätta för mig om Islam, varpå profeten svarade: ”Islam är att du bekänner att det inte finns någon gudom förutom Gud och att Muhammad är Guds sändebud, och uträttar bönen och ger den obligatoriska allmosan, och fastar Ramadan-månad samt utför pilgrimsfärden om du förmår att göra det.” (Sayiduna ‘Umar fortsätter:) Mannen sade då: ”Du har talat sanning.” Vi blev då förvånade över denna man som frågar profeten och bekräftar därefter svaret.” Mannen sade: ”Berätta för mig om iman (;tron).” Profeten, frid och välsignelser vare över honom, svarade: ”Iman är att du skall tro på Gud, Hans änglar, Hans skrifter, Hans profeter, och domedagen samt att tro på ödet; såväl gott som ont.”

Till denna del läste vi senast och hann förklara att detta är de sex trosprinciperna, ’arkanul-Iman. Vi kom fram till tron på domedagen och kommer idag att fortsätta därifrån. Men först, en kort summering av vad vi hann gå igenom;

Det mest centrala i islam är givetvis tron på Allah; vi nämnde att de lärda har förklarat tretton av Guds egenskaper som nödvändiga för varje muslim att kunna, kan man dessa vet man vem Allah är. Det gäller att tro rätt på dem, utmed uppenbarelsen och det som de lärda förklarat. Dessa 13 egenskaper är:

Att Han finns, Han är utan början och utan slut. Han är En, Han behöver ingenting, Han kan, Han vill, Han vet, Han lever, Han ser och hör, Han talar, Han är inte lik Sin skapelse på något sätt.

Likaså är tron på profeterna nödvändig, att ha denna del av tron och tron på Allah är ett måste för ens underkastelse att vara giltig, för ens iman att vara korrekt. Vi nämnde att Allah ger profeterna särskilda egenskaper, utmärkande sådana som är lämpliga för rollen som en profet ska fylla bland människor. Egenskaper som ser till att höja ens trovärdighet och hålla den hög. Därför är det en plikt att tro att alla profeter var ärliga, pålitliga och väldigt intelligenta.

Likaså måste man tro att det är omöjligt för någon profet att ljuga, förråda eller ha ett svagt förstånd. Allt detta gäller för de såväl innan profetian som efter. Likaså har Allah bevarat profeterna mot att begå vantro, någon stor synd eller någon mindre men usel synd [ ge exempel som påminnelse/repetition]. Dem är även bevarade mot att tungan går före tanken [; sabqul-lisan], för om det hade varit möjligt hade hela vår religion blivit ifrågasatt. Detta är en välkänd grundregel hos ahlus-sunnah; alla kan med sitt tal ha rätt och ha fel, utom Guds sändebud.

Sedan nämnde profeten, sallallahu ’alajhi wa sallam, tron på domedagen. Domedagen är en sanning som Allah uppenbarat om i många verser, däribland:

كُلُّ نَفْسٍ ذَآئِقَةُ الْمَوْتِ وَإِنَّمَا تُوَفَّوْنَ أُجُورَكُمْ يَوْمَ الْقِيَامَةِ فَمَن زُحْزِحَ عَنِ النَّارِ وَأُدْخِلَ الْجَنَّةَ فَقَدْ فَازَ وَما الْحَيَاةُ الدُّنْيَا إِلاَّ مَتَاعُ الْغُرُورِ

Vers 185 ur surah ’ali-Îmran betyder:

[Varje människa skall smaka döden. Men först på Uppståndelsens dag skall ni få er fulla lön. Den som då rycks bort från Elden och förs till paradiset har sannerligen vunnit en stor seger. – Livet i denna värld [skänker] bara bedräglig glädje]

Domedagen per definition är det att människan vaknar till liv efter döden tills det att de som förtjänar paradiset inträder det och de som förtjänar helvetet inträder det, detta och allt däremellan kallas alltså för domedagen (yawmul-Qiyamah). Det kommer vi senare förklara mer detaljerat. Nämnvärt är dock att vi alla bör förbereda oss för denna yttersta stund, och det bästa vi kan förbereda oss genom är gudsfruktan. Handla rättfärdigt, lär dig din religion så du vet vilka påbud och vilka förbud Allah uppenbarat – endast då kan man lyda Allah som sig bör. I detta liv bör vi alltid eftersträva att bli bättre muslimer, varje ny dag jag vaknar upp bör jag tacka Allah för att ha fått leva till att se en ny dag och se till att göra min dag nu bättre än min gårdag. Min första prioritet bör vara att jag skall vara en bättre muslim idag än jag var igår. Detta kräver självrannsakan, att man ser över sina handlingar för att kunna se de fel man begår och försöka rätta dessa samt det goda man gör för att försöka göra mer av det. Må vi vara bland de som rannsakar sig själva och alltid handlar för att bli bättre. Guds sändebud sade:

”Den kloka är den som rannsakar sig själv och handlar för vad som komma skall efter döden.” at-Tirmidhi

Slutligen nämnde profeten tron på ödet;

Det är en plikt att tro att allting är förutbestämt, precis allting. Inget händer utan Guds vilja att det ska hända. Allt är som Han vill och allting sker i enlighet med Hans vilja och Hans kunskap samt genom Hans skapande. Givetvis finns det en fördjupad förklaring kring ödet, men då detta inte är ämnet kommer vi inte att gå in på det. Nämnvärt är att Guds sändebud förklarade och sade:

”Allting är förutbestämt, till och med intelligens och enfald.” Imam Muslim

Likaså sade han en gång till en följeslagare, som återberättat av bland andra Imam Ahmad:

”Om du så ger guld motsvarande berget Uhud i välgörenhet kommer det inte accepteras av Allah förrän du tror på ödet; du skall veta att det som drabbar dig är menat att göra det, och det som inte kommer din väg är menat att inte göra det. Skulle du dö med en annan övertygelse än denna kommer du drabbas av Elden.”

Allah är Den som förutbestämmer allt, gott såväl som ont. Han är Den som vägleder och vilseleder. Som sayiduna ’Umar ibnul-Khattab sade:

”Den Allah vägleder kan ingen vilseleda, och den Allah vilseleder kan ingen vägleda.” Men Allah vägleder enbart de som förtjänar vägledning, och vilseleder enbart de som förtjänar vilseledning. Han vet vilka som förtjänar vad, då alla är Hans skapelser. I Koranen finner vi följande vers, bland många andra, som tyder på detta:

وَلَوْ أَنَّنَا نَـزَّلْنَا إِلَيْهِمُ الْمَلائِكَةَ وَكَلَّمَهُمُ الْمَوْتَى وَحَشَرْنَا عَلَيْهِمْ كُلَّ شَيْءٍ قُبُلا مَا كَانُوا لِيُؤْمِنُوا إِلا أَنْ يَشَاءَ اللَّهُ وَلَكِنَّ أَكْثَرَهُمْ يَجْهَلُونَ ))

 

Vers 111 ur Surah al-An’am betyder:

[Även om Vi lät änglarna stiga ner till dem och de döda talade till dem och Vi förde samman inför dem allt [skapat som vittnen], skulle de inte kunna förmå sig att tro, om inte Gud ville detta. Men de flesta vet inte [att det förhåller sig så]. 

Att förneka ödet är att begå kufr [; vantro] enligt alla lärda. Det är alltså en absolut nödvändighet att vi tror att allting är förutbestämt. Allah förutbestämmer saker och ting och låter dem vara som Han vet att de skall vara. Hans kunskap felar aldrig, Han är allvetande.

Detta är en kort förklaring av ödet och vi skall tveklöst tro på det. En del människor må säga: ”Men om allting är förutbestämt, och Allah vet vilka som kommer tillhöra Paradiset och vilka helvetet; så varför detta liv då?”

Vi säger att detta liv är skapat för människan att leva ut det liv som Allah redan vet om hur hon skall leva det, dock vet människan inte. Detta liv är till för människan och kommer att vara ett argument antingen för eller mot henne på domens dag. Alla handlingar människan gör kommer ikapp henne. På domedagen. Då kan ingen säga: ”Herre! Du har inte prövat mig, hur kan Du döma mig till detta elände utan att pröva mig!?” Därför finns detta liv; så att ingen skall tro sig ha ett argument mot Allah på Domedagen.

Må våra sista ord i detta liv vara ”Laa ilaaha illallah”

Del 4

Manen sade då: ”Du har talat sanning. Berätta nu för mig om ihsan [; fulländande].” Guds sändebud svarade: ”Ihsan är att du dyrkar Gud som om du ser Honom, visserligen ser du inte Honom men Han ser dig.”

Denna del av hadith talar om något oerhört viktigt, att uppnå fulländande. Att sätta sitt bästa till för att bli en muslim med fullkomlighet i sin tro. Detta kräver först och främst kunskap. Att uppnå fullkomlighet innebär att man utför alla plikter och undviker alla synder samtidigt som man håller sig till sändebudets lära även i allt annat – i synnerhet vad gäller ens levnadssätt. Att låta sig ledas av det profetiska ljuset, sannerligen är Guds sändebud det bästa exemplet för oss. Han är den bästa förebilden, detta vittnar Allah om i Koranen;

لَقَدْ كَانَ لَكُمْ فِي رَسُولِ اللَّهِ أُسْوَةٌ حَسَنَةٌ لِّمَن كَانَ يَرْجُو اللَّهَ وَالْيَوْمَ الْآخِرَ وَذَكَرَ اللَّهَ كَثِيرًا

Vers 21 ur surah al-Ahzab betyder:

[ I GUDS Sändebud har ni ett gott föredöme för alla som [med bävan och hopp] ser fram mot Guds välsignelse och den Yttersta dagen och som ständigt har Gud för ögonen]
Han är ett föredöme i dess sanna mening för de som förstått livets mening, och att vi i detta liv bör förbereda oss för vad som komma skall efter döden. Att uppnå fullkomlighet är att lämna kärleken till det jordiska livet och att fästa sitt hjärta vid akhira, vid nästa liv – för det är sannerligen det riktiga livet.

Detta kräver en livstid, att man motverkar sina egna begär och sätter sändebudets lära före allt annat. Lär dig att älska Allah i teori och praktik. Låt din kärlek till Allah prägla allt du gör, detta är vad fulländande i grund och botten handlar om. Se till att ständigt rannsaka dig själv och minnas Herren. För de som gör så väntar en rik belöning, Allah uppenbarade i Koranen:

إِنَّ الَّذِينَ قَالُوا رَبُّنَا اللَّهُ ثُمَّ اسْتَقَامُوا تَتَنَزَّلُ عَلَيْهِمُ الْمَلَائِكَةُ أَلَّا تَخَافُوا وَلَا تَحْزَنُوا وَأَبْشِرُوا بِالْجَنَّةِ الَّتِي كُنتُمْ تُوعَدُونَ

نَحْنُ أَوْلِيَاؤُكُمْ فِي الْحَيَاةِ الدُّنْيَا وَفِي الْآخِرَةِ وَلَكُمْ فِيهَا مَا تَشْتَهِي أَنفُسُكُمْ وَلَكُمْ فِيهَا مَا تَدَّعُونَ

Vers 30-31 ur kap.41 surah Fussilat betyder:

[De som säger: “Gud är vår Herre” och följer den raka vägen, till dem stiger änglarna ned [med hälsningen]: “Ni skall inte känna någon fruktan och ingen sorg skall tynga er! Tag emot det glada budskapet att paradiset som ni har blivit lovade [väntar er]. Vi är hos er och vakar över er i detta liv och i det liv som skall komma; och där skall allt som era själar längtar efter vara ert och det ni ber om skall ni få.]

Detta är vad som väntar den som uppnår rättfärdighet och fulländar sin tro. Man blir bland Guds älskade, och att Allah älskar en betyder att Han har valt att välsigna en särskilt; man får ta del av en särskild välsignelse, som inte är till för alla. Detta är vad det menas med att Allah älskar någon tjänare, eftersom vi vet att Allah inte beskrivs med känslor. När man säger till någon: ”Må Allah älska dig.” Då betyder det: ”Må du bli bland Hans rättfärdiga tjänare, må du dö fri från synd.”

Att leva detta liv med målsättningen att uppnå detta är ett liv värt att leva. Att varje dag se till att göra sin dag denna bättre än sin gårdag, det är så du utvecklas till det bättre. Se till att för varje dag bli en bättre muslim. Utan självrannsakan kommer man aldrig uppnå detta. Därför säger profeten:

”Den kloka är den som rannsakar sig själv och handlar för vad som komma skall efter döden.”

Likaså har han sagt i en hadith återberättad av al-Bazzar:

”All godhet åt den muslim vars egna brister gör honom upptagen från att peka ut andras.”

Vår Herre beskrev dessa muslimer, som uppnår fullkomlighet, i följande vers:

إِنَّمَا الْمُؤْمِنُونَ الَّذِينَ إِذَا ذُكِرَ اللّهُ وَجِلَتْ قُلُوبُهُمْ وَإِذَا تُلِيَتْ عَلَيْهِمْ آيَاتُهُ زَادَتْهُمْ إِيمَانًا وَعَلَى رَبِّهِمْ يَتَوَكَّلُونَ

الَّذِينَ يُقِيمُونَ الصَّلاَةَ وَمِمَّا رَزَقْنَاهُمْ يُنفِقُونَ

أُوْلَئِكَ هُمُ الْمُؤْمِنُونَ حَقًّا لَّهُمْ دَرَجَاتٌ عِندَ رَبِّهِمْ وَمَغْفِرَةٌ وَرِزْقٌ كَرِيمٌ

Vers 2-4 ur surah al-Anfal kap.8 betyder:

[Troende är enbart de som bävar i sina hjärtan då de hör Guds namn nämnas, och som känner sig stärkta i tron då de hör Hans budskap läsas upp, och som litar helt till sin Herre, de som förrättar bönen och ger [åt andra] av det som Vi har skänkt dem för deras försörjning; dessa är de verkligt sanna troende. Inför sin Herre skall de stå högt i rang och deras synder skall förlåtas [dem] och en frikostig belöning [väntar dem].]

Likaså har al-Bukhariy återberättat att profeten sagt i en hadith qudsiy [förklara vad det är]:

”Jag har i beredskap för Mina rättfärdiga tjänare skapat vad inget öga sett, inget öra hört och inget hjärta upplevt.”

I Paradiset finns det en belöning, en välsignelse, som alla dess invånare får ta del av. Profeten sade:

40. عَنْ أَبِي سَعِيدٍ الْخُدْرِيِّ وَأَبِي هُرَيْرَةَ عَنْ النَّبِيِ[: «يُنَادِي مُنَاد:ٍ إِنَّ لَكُمْ أَنْ تَصِحُّوا فَلَا تَسْقَمُوا أَبَدًا، وَإِنَّ لَكُمْ أَنْ تَحْيَوْا فَلَا تَمُوتُوا أَبَدًا، وَإِنَّ لَكُمْ أَنْ تَشِبُّوا فَلَا تَهْرَمُوا أَبَدًا، وَإِنَّ لَكُمْ أَنْ تَنْعَمُوا فَلَا تَبْأَسُوا أَبَدًا، فَذَلِكَ قَوْلُهُ عَزَّ وَجَلَّ {وَنُودُوا أَنْ تِلْكُمْ الْجَنَّةُ أُورِثْتُمُوهَا بِمَا كُنْتُمْ تَعْمَلُونَ}».

En ropare kallar: Paradisets folk! Ni skall få det att vara friska och aldrig bli sjuka, och det att leva och aldrig dö, och ni skall få ungdom utan ålderdom, och gåvor att njuta av utan att någonsin tröttna – Det är vad Herren uppenbarade om [i betydelse:] Och [änglarna] skall säga: “Detta är paradiset, arvet som har tillfallit er [som lön] för era handlingar.” 

Den nämnda verser är ur surah al-A’raf, kap 7, vers 43.

Detta är en belöning som alla i Paradiset får ta del av. Sedan finns en belöning som väntar de rättfärdiga som ingen, utom Allah, vet om.

Vidare är den absolut största belöningen i Paradiset, den belöning som gör den troende mer lycklig än stunden man fick inträda Paradiset; att få skåda Herren. Den troende kommer att få se Allah.

Viktigt att veta är att man ser Allah som man i detta liv, och via islam, fått veta att Han är. Han är ingen fysisk kropp, Han finns inte i Paradiset eller på någon annan plats. De troende kommer inte titta mot någon riktning eller liknande. Allah skapade tid och rum, Han berörs inte av dessa – som vi tidigare förklarat. Vi säger att vi inte kan föreställa oss denna syn, den är en sanning och kommer att ske i nästa liv. Allah är inte lik sin skapelse på något sätt. Allah uppenbarade i Koranen:

وُجُوهٌ يَوْمَئِذٍ نَّاضِرَةٌ

إِلَى رَبِّهَا نَاظِرَةٌ

Vers 22-23 ur surah Al-Qiyamah, kap 75, betyder:

Den Dagen skall [någras] ansikten lysas upp av glädje, de får skåda sin Herre

Detta är den största välsignelsen av de alla i nästa liv. Detta är en sanning varje muslim är ålagd att tro på. Man ser Allah och Han är inte lik någonting. Att se Honom är inte som att se något annat – Han existerar utan plats och är inte någon form av kropp. Vi kan inte föreställa oss denna syn. Imam Abu Hanifah sade:

قال الإمام المجتهد أبو حنيفة النعمان بن ثابت رضي الله عنه -المتوفى سنة 150 هـ- أحد مشاهير علماء السلف إمام المذهب الحنفي ما نصه: “والله تعالى يُرى في الآخرة، ويراه المؤمنون وهم في الجنة بأعين رؤوسهم بلا تشبيه ولا كميّة، ولا يكون بينه وبين خلقه مسافة” اهـ. ذكره في [الفقه الأكبر]، وانظر [شرح الفقه الأكبر لملا علي القاري ص/ 136- 137].

I sitt verk ”Al-Fiqhul Akbar” säger han:

”Det är möjligt att se Allah i nästa liv; De troende ser Honom när DEM är i Paradiset, med ögonen som sitter på deras ansikten, utan att Allah är lik någonting och utan att Han är någon fysisk form, och där kommer inte att finnas något avstånd mellan Honom och Hans skapelser.”

Denna gåva kommer att vara den största av de alla. Den som uppnår rättfärdighet får ta del av denna gåva mer än andra muslimer, detta ensamt är värt att kämpa för i detta liv. Att kämpa för att uppnå fulländande.

Må Allah hjälpa oss till rättfärdighet och låta oss göra det bästa av vårt liv på denna jord, allahumma amin.

Vidare, utöver att utföra alla plikter och undvika alla synder, är den goda moralen en enorm hjälp för muslimen på sin väg mot fullkomlighet. Att följa husnul-Khuluq, alltså den moral som profeten kallade till. Profeten säger i en hadith:

”Skall jag inte informera er om vem av er som har bäst islam [; dvs. praktiserar islam bäst]? De svarade: ”Jo gör så, ya rasulallah.” Då sade profeten: ”De av er som har bäst moral, om dem också ser till att lära sig.” [at-Tabaraniy]

Den goda moralen är baserad på tre principiella grunder, i teorin. Men i praktiken är det mycket mer än så och går att tillämpa i exakt alla våra angelägenheter. Den är så oerhört belönande eftersom den kräver självdisciplin och att man motverkar det egna jaget, sitt nafs. Profeten säger:

”Genom god moral kan ni uppnå samma status som den fastande och den bedjande.”

Man kan alltså nå samma välsignelse som den som fastar mycket och ber mycket om nätterna. På grund av all ansträngning som god moral kräver från en.

Dessa tre principiella grunder är:

Vänlighet i alla situationer, tålamod gentemot andras illabehandling samt att göra sitt bästa för att inte behandla andra illa.

 

Del 5

——————————————————————————————–

Profeten Muhammad sade:

”Fyra saker! Den som får dessa har fått det bästa av såväl detta liv som nästa: Ett tacksamt hjärta, en tunga som ofta gör zikr, och ett tålamod genom misärer samt en sann förlitan på Allah.”
——————————————–

Mannen sade då: ”Berätta för mig om den väntade stunden.” varpå profeten sade: ”Den som får frågan ställd vet inte mer om detta än den som ställer frågan.”

Ahlus-Sunnah är överens om att ingen vet när domedagen skall äga rum förutom Allah. Allah uppenbarade i Koranen:

يَسْأَلُكَ النَّاسُ عَنِ السَّاعَةِ قُلْ إِنَّمَا عِلْمُهَا عِندَ اللَّهِ وَمَا يُدْرِيكَ لَعَلَّ السَّاعَةَ تَكُونُ قَرِيبًا

Vers 63 ur surah al-Ahzab kap 33 betyder:

[MAN frågar dig om den Yttersta stunden. Säg: “Ingen utom Gud har kunskap om denna [Stund].” Och hur skall du kunna veta om inte den Yttersta stunden är nära!]

Där finns en del människor som fått för sig att profeten Muhammad vet allt som Allah vet – detta är shirk. Den som tror så hamnar utanför islam enligt den islamiska lagen och där råder ingen oenighet eller tvivel kring detta. Att tro att Allah är En är nödvändigt för en giltig iman. Bland tron på att Allah är En är just att ingen vet som Han vet, Han delar inte Sina egenskaper med någon. Profeten Muhammad har själv sagt:

”Jag kan inte annat än det som Allah tillåtit mig veta.”

Det är omöjligt att profeten skall ha samma vetskap som Allah. Detta får man inte tro på. Allah uppenbarade i Koranen:

قُل لَّا يَعْلَمُ مَن فِي السَّمَاوَاتِ وَالْأَرْضِ الْغَيْبَ إِلَّا اللَّهُ

Vers 65 ur surah an-Naml kap- 27 betyder:

[Säg: “Ingen i himlarna eller på jorden har kunskap om det som är dolt för människor – [ingen har denna kunskap] utom Gud.”]

Likaså uppenbarade Allah i Koranen:

قُلْ إِنَّمَا أَنَا بَشَرٌ مِّثْلُكُمْ يُوحَى إِلَيَّ أَنَّمَا إِلَهُكُمْ إِلَهٌ وَاحِدٌ فَمَن كَانَ يَرْجُو لِقَاء رَبِّهِ فَلْيَعْمَلْ عَمَلًا صَالِحًا وَلَا يُشْرِكْ بِعِبَادَةِ رَبِّهِ أَحَدًا

Vers 110 ur surah al-Kahf betyder:

[Säg: “Jag är bara en vanlig människa som ni. Genom uppenbarelsen vet jag att er Gud är den Ende Guden. Var och en som med hopp ser fram mot mötet med sin Herre skall [sträva efter att] leva ett gott och rättskaffens liv och att inte göra någon delaktig av den dyrkan som han ägnar sin Herre!]

Detta är också bevis på att profeten Muhammad är en människa, vars kunskap förändras – och är möjlig att öka eller minska. Men Allah, som vi tidigare gått igenom, förändras inte. Han är Allvetande. Han vet om allting innan det händer. Hans kunskap förändras inte: den vare sig ökar eller minskar. Vidare förklarar versen att Allah är En, och som även detta tidigare förklarat innebär denna tro att Allah är En i Sin kunskap. Att ingen vet som Han vet.

En viktig notering här är att det som en del säger, om att profeten Muhammad skapades av ljus och att han är den första skapelsen, är felaktigt. De nämner en hadith som kallas för hadith jabir och den är grundlös. Den är påhittad och profeten har aldrig sagt något sådant, alltså att han skapades av ljus och att han var den första skapelsen. Det råder konsensus bland våra lärda, hos ahlus-sunnah, om att den första skapelsen är vatten. För detta finns belägg i såväl Koranen som profetens sunnah.

(Nämn en kort förklaring av versens sista del, som påminner om upprktighet (ikhlas) om du så önskar och tiden tillåter)

Mannen sade: ”Berätta då för mig om dess tecken.” Och profeten svarade: ”Att slavinnan föder sin egen härskarinna, och att du får se dem fattiga fårherdarna med inget mer än ett fjuttigt klädesplagg att täcka sig med tävla om vem som bygger högst byggnader.” Därefter gick mannen därifrån, efter en period kom profeten till mig och sade: ”’Umar! Vet du vem denna man var?” Jag svarade: ”Gud och Hans sändebud vet bäst.” Varpå profeten sade: ”Det var er broder Jibril, han kom för att lära er religionen.”

Del 6

 

(Efter introduktion)

Vi har hunnit gå igenom hadith jibril förutom dess sista del där domedagens tecken tas upp (; läs hadith)

Vi kommer idag att gå in och börja lyfta domedagens mindre tecken. Dem lärda har, baserat på profetens hadith, delat in domedagens tecken i vad som kallas för mindre samt större tecken. Det sägs, rent generellt, att det finns tio mindre tecken och tio större. Det är dock fler vad beträffar de mindre tecknen. Innan vi fortsätter kring detta vill jag repetera att där inte finns någon som vet när domedagen skall äga rum förutom Allah. Vi nämnde några verser sist som konstaterade detta och kommer även nu att nämna några till.

Allah uppenbarade i Koranen:

اقْتَرَبَ لِلنَّاسِ حِسَابُهُمْ وَهُمْ فِي غَفْلَةٍ مَّعْرِضُونَ

Vers 1 ur surah al-Anbiya’ (21) betyder:

[Räkenskapens stund kommer allt närmare människorna, men de vänder sig likgiltigt bort om frågan först på tal, tagna av sin blunder]

Och:

وَمَا يُدْرِيكَ لَعَلَّ السَّاعَةَ قَرِيبٌ

يَسْتَعْجِلُ بِهَا الَّذِينَ لَا يُؤْمِنُونَ بِهَا وَالَّذِينَ آمَنُوا مُشْفِقُونَ مِنْهَا وَيَعْلَمُونَ أَنَّهَا الْحَقُّ أَلَا إِنَّ الَّذِينَ يُمَارُونَ فِي السَّاعَةِ لَفِي ضَلَالٍ بَعِيدٍ

Vers 17-18 ur Surah ash-Shura (42) betyder:

[Och hur skall du kunna veta om inte den Yttersta stunden är nära.  De som tvivlar på denna Stund säger sig önska dess snara ankomst, men de troende, de som vet att den är verklighet, bävar inför den. De som inte vill tro på den Yttersta stunden begår ett svårt misstag!]

Och:

اقْتَرَبَتِ السَّاعَةُ وَانشَقَّ الْقَمَرُ
وَإِن يَرَوْا آيَةً يُعْرِضُوا وَيَقُولُوا سِحْرٌ مُّسْتَمِرٌّ
وَكَذَّبُوا وَاتَّبَعُوا أَهْوَاءهُمْ وَكُلُّ أَمْرٍ مُّسْتَقِرٌّ

Vers 1-3 ur Surah al-Qamar (54) betyder:

[Stunden närmar sig och månen har rämnat. Men om de [som förnekar sanningen] får se ett tecken, vänder de sig bort och säger: “Alltid dessa trollkonster!”.  De är beslutna att avvisa [sanningen] och följer [bara] vad de själva tycker och önskar. Men allt har sin fasta bestämmelse]

En gång utmanade förnekarna profeten Muhammad att ge de ett tecken. Allah stöttade Sina profeten genom att bland annat ge dem förmågan att utföra mirakel. Ett mirakel händer enbart för en profet – och de lärda har förklarat att ett mirakel är något som stödjer profetens utsago om att vara en profet, de sade: ”Det är som om Allah säger ”Detta är Min profet, tro på honom!”. Ett mirakel kan aldrig heller bemötas med något motsvarande [exempelvis av en sahir] och den kan inte heller utmanas av någon. Eftersom ett mirakel är verklighet, medan det som görs med hjälp av magi är en illusion. Därför kan magin aldrig utmana en profets mirakel eller göra något motsvarande.

När dessa förnekare då utmanade profeten Muhammad sade de till honom att få månen att dela på sig. Givetvis trodde de inte att profeten Muhammad skulle kunna göra det – Men det gjorde han, som Allah uppenbarade om i Koranen. Profeten gjorde med sina händer ett tecken mot månen och den delade på sig för att sedan sättas itu igen. Detta bevittnade de med sina egna ögon, men vad sade de? ”Detta är sihr”. De sade att profeten utförde någon sorts magi över de så de trodde sig se månen dela på sig, samtidigt var några av deras folk på väg in till Makkah efter en resa. När de väl nådde Makkah frågade man de ifall de såg något särskilt den kvällen, och de sade att dem såg månen dela på sig. Trodde de efter detta då? Nej, de började säga: ”Hans magi är stark, den nådde ända ut till dem resande.” – Alhamdu lillah som skapade övertygelsen i våra bröst, alhamdu lillah.

Och:

يَسْأَلُونَكَ عَنِ السَّاعَةِ أَيَّانَ مُرْسَاهَا قُلْ إِنَّمَا عِلْمُهَا عِندَ رَبِّي لاَ يُجَلِّيهَا لِوَقْتِهَا إِلاَّ هُوَ ثَقُلَتْ فِي السَّمَاوَاتِ وَالأَرْضِ لاَ تَأْتِيكُمْ إِلاَّ بَغْتَةً يَسْأَلُونَكَ كَأَنَّكَ حَفِيٌّ عَنْهَا قُلْ إِنَّمَا عِلْمُهَا عِندَ اللّهِ وَلَكِنَّ أَكْثَرَ النَّاسِ لاَ يَعْلَمُونَ

Vers 186 ur Surah al-A’raf (7) betyder:

[De frågar dig om den Yttersta stunden och när den skall komma. Säg: “Min Herre ensam har kunskap om detta. Han och ingen annan skall lyfta slöjan, när tiden är inne. [Stundens] tyngd skall kännas i himlarna och på jorden. Och den skall komma över er utan förvarning. De frågar dig, som om du efter ihärdigt sökande hade fått kunskap om detta. Säg: “Ingen har kunskap om denna [tidpunkt] utom Allah, men de flesta människor vet inte [varför den hålls hemlig].”

Och slutligen:

أَلَا يَظُنُّ أُولَئِكَ أَنَّهُم مَّبْعُوثُونَ

لِيَوْمٍ عَظِيمٍ

يَوْمَ يَقُومُ النَّاسُ لِرَبِّ الْعَالَمِينَ

Vers 4-6 ur Surah al-Mutaffiffin (83) betyder:

[Tror dessa [människor] att de inte skall återuppväckas från de döda –

ja, [uppväckas] till en fruktansvärd dag. Då människorna skall ställas till räkenskap av världarnas Herre]

Många av dessa verser visar klart och tydligt att ingen vet om domedagens stund förutom Allah. Profeten Muhammad kunde enbart det som hans Herre tillät honom veta. Det profeten förkunnade om framtiden, var också uppenbarelser.

Som vi tidigare förklarat är ahlus-sunnah överens om att ingen är allvetande förutom Allah. Att säga att profeten Muhammad vet om det som Allah vet – är shirk. Man är inte muslim om man tror så eftersom man då liknat Allah vid skapelsen. Man har inte trott utmed Tawheed som vi förklarade tidigare.

Vidare har al-Bukhari återberättat att ’Abdullah ibn ’Umar (radiyallahu ’anhuma) berättade att han hörde Guds sändebud, frid och välsignelser vare över honom, sade:

Kunskapen om det dolda ligger i fem [ting], och så reciterade han följande vers:
إِنَّ اللَّهَ عِندَهُ عِلْمُ السَّاعَةِ وَيُنَزِّلُ الْغَيْثَ وَيَعْلَمُ مَا فِي الْأَرْحَامِ وَمَا تَدْرِي نَفْسٌ مَّاذَا تَكْسِبُ غَدًا وَمَا تَدْرِي نَفْسٌ بِأَيِّ أَرْضٍ تَمُوتُ إِنَّ اللَّهَ عَلِيمٌ خَبِيرٌ

Denna vers, som profeten reciterade, är vers 34 ur surah Luqman (31):
[Det är Allah som har kunskap om den Yttersta stunden; det är Han som låter regnet falla och Han som vet vad som ligger gömt i moderlivet. Men ingen skapelse vet vad morgondagen bär i sitt sköte, och ingen vet var på denna jord han skall dö. Gud vet allt.]

Än en gång gör vi klart att profeten INTE delar Herrens kunskap, vi säger inte att han vet det som Allah vet. Allah beordrade profeten Muhammad att klargöra detta i Koranen:

قُل لاَّ أَمْلِكُ لِنَفْسِي نَفْعًا وَلاَ ضَرًّا إِلاَّ مَا شَاء اللّهُ وَلَوْ كُنتُ أَعْلَمُ الْغَيْبَ لاَسْتَكْثَرْتُ مِنَ الْخَيْرِ وَمَا مَسَّنِيَ السُّوءُ إِنْ أَنَاْ إِلاَّ نَذِيرٌ وَبَشِيرٌ لِّقَوْمٍ يُؤْمِنُونَ

Vers 188 ur Surah al-A’raf (7) betyder:

[Säg: “Jag kan inte uppnå förmåner för mig själv eller avvärja ett ont [som hotar mig] – ingenting [händer mig] utom det som Gud vill. Men om jag hade haft full kännedom om det som är dolt för människor, skulle jag helt säkert ha kunnat uppnå mycket av detta livets goda och jag skulle ha undgått allt ont. Jag är bara en varnare och förkunnare av hoppets budskap till människor som vill tro.]

”…Men om jag hade haft full kännedom om det som är dolt för människor…” Detta gör saken allt klarare. De som hävdar att profeten Muhammad är ’ilmul-Ghayb, dvs. att han har kunskapen om det dolda, har sannerligen inte studerat Koranen och inte heller studerat hos pålitliga lärda ur ahlus-sunnah.

Profeten Muhammad sade alltså i hadith Jibril när han blev frågad om domedagens tecken:

Mannen sade: ”Berätta då för mig om dess tecken.” Och profeten svarade: ”Att slavinnan föder sin egen härskarinna, och att du får se dem fattiga fårherdarna med inget mer än ett fjuttigt klädesplagg att täcka sig med tävla om vem som bygger högst byggnader.”

Att slavinnan föder sin egen härskarinna innebär att hon är moder till den som härskar över henne, har henne som sin slav. Detta har redan hänt, då vi inte har slavar i vår tid. Vad beträffar de fattiga fårherdarna så har profetens ord om dessa besannats i ökenfolket i dagens Arabemirat, Qatar och Dubai samt alla andra länder där. Under profetens tid var dessa de fattiga fårherdarna, ett drabbat ökenfolk. Idag är de bland världens mest förmögna länder.

Dessa två räknas bland de mindre tecknen, som vi tidigare sade finns det både mindre och större tecken på Domedagen.

Alla mindre tecken, utom ett, har inträffat. Antingen har dessa redan varit eller så är deras tid nu; vi ser de hända idag. Oavsett vad, vittnar allt detta om profeten Muhammads sanningsfärdighet – att han utan tvekan är Guds sändebud. Det är otroligt att idag se saker som profeten för mer än 1400 år sedan förkunnade skall hända, Allah uppenbarade i Koranen:

وَمَا يَنطِقُ عَنِ الْهَوَى

إِنْ هُوَ إِلَّا وَحْيٌ يُوحَى

Vers 3 och 4 ur Surah an-Nadjm (53) betyder:

[Och han talar inte av egen drift. Nej! Det är uppenbarelsens ord,]

Trots allt detta är det många människor, många muslimer, som inte ens berörs av verkligheten vi är en del av. Inga tårar fälls, ingen tawbah och ingen rättelse efter snedsteg, ingen självrannsakan och ingen rättfärdighet söks – Trots allt detta tillåter många sig själva dras ned i träsket, man springer efter synden och den tillfälliga njutningen. Må Allah förlåta oss…

I ett av sina verk säger en välkänd Imam, Al-Qurtubiy, följande:

”Visdomen i att människor fått veta vad som föregår den yttersta stunden är att väcka de ur den blunder som drabbat de samt att uppmana de till att alltid stå på den säkra sidan genom att vända sig i ånger [till Allah] och att alltid söka att handla rättfärdigt, detta för att inte plötsligt bli tagen av den allvarliga stunden och att man då levt ett liv i förlust där det nu är försent att rätta sina fel. Därför bör man efter att ha fått bevittna domedagens tecken titta till sig själv och se till att lämna [kärleken till] det värdsliga och förbereda sig inför den väntade stunden, och Allah vet bäst. Alla dessa tecken är också ett tecken på att detta jordiska liv går mot sitt slut och sin förintelse.”

At-Tazkirah bi-Ahwal il-Mawta wa ‘Umuril-Akhirah, s.709
(Påminnelsen om de dödas tillstånd och nästa livs angelägenheter)