Sufism

SUFISM I ISLAM

Prisad vare Allah, världarnas Herre. Vi tackar Allah för välsignelsen islam och vi ber Allah ödmjukt om att höja profeten Mohammads  rang, hans al och följeslagares rang samt att skydda hans nation från det som han fruktar för den. Må Allah skänka oss den uppriktiga intentionen och den korrekta förståelsen.

INTRODUKTION

Sufism är en väldigt stor del av islam. Sannerligen var profeten Mohammad den verkliga ledaren inom sufism. Profeten Mohammad  skickades av Allah för att lära människor om islam så att de skulle utföra och praktisera islam på rätt sätt, så att de lyckas i detta liv och i nästkommande liv. Tyvärr finns det många saker som inte stämmer samman med profetens lära, men som idag utmärker sig tillhöra sufismen. Det finns några som under sin mask kallar sig för sufier, men som egentligen sprider falsk och missvisande information, samtidigt som de påstår att det tillhör sufismen. Det finns också grupper, liksom wahhabija[1] och de som följer dem, som förnekar att sufism är en del av religionen.

Det är vår intention att sprida kunskap om de sanna sufiernas metodik och att uppmunta andra att följa deras väg, medan de falska sufierna avslöjas. Vi vill också varna för deras vilseledning. Vi har delat upp vårt ämne i två delar. Först förklarar vi vad sufism innebär och ger exempel på kända sufier som funnits i tidigare tidsperioder. Sedan avslöjar vi de falska sufierna genom att ge några exempel på deras vilseledning och att varna för dem. Vår intention är att följa Allahs uttalande i sorat al^Imran, vers 110:

كُنتُمْ خَيْرَ أُمَّةٍ أُخْرِجَتْ لِلنَّاسِ تَأْمُرُونَ بِالْمَعْرُوفِ وَتَنْهَوْنَ عَنِ الْمُنكَرِ وَتُؤْمِنُونَ بِاللّهِ

Versen betyder: [Du är den bästa nationen som skickades till människorna och som beordrar det tillåtna och förbjuder det otillåtna i religionen samt tror på Allah]. Allah sade i sorat al-Ahzab, vers 70-71:

يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُوا اتَّقُوا اللَّهَ وَقُولُوا قَوْلاً سَدِيداً

يُصْلِحْ لَكُمْ أَعْمَالَكُمْ وَيَغْفِرْ لَكُمْ ذُنُوبَكُمْ وَمَن يُطِعْ اللَّهَ وَرَسُولَهُ فَقَدْ فَازَ فَوْزاً عَظِيماً

Verserna betyder: [Du som tror, frukta Allah genom att säg uttalanden som stämmer samman med religionen, så att Allah guidar dig att utföra de goda gärningarna och förlåter dina synder. Den som lyder Allah och Hans sändebud vinner i slutänden.]

[1] Termen wahhabija är inte vida utbredd i västvärlden. Wahh abija kallar sig själva för salafis. De följer inte de rättfärdiga sufierna (salaf).

SUFISM OCH DESS

ÄROFULLA METODOLOGI

DE SANNA SUFIERNAS METODOLOGI

Uttalanden som stämmer samman med religionens regler är de riktiga yttrandena, medan påståenden som inte stämmer samman med religionen är förbjudna och ondskefulla. Sufier är de som förstår vikten av den obligatoriska kunskapen i religionen och strävar efter att förvärva sig den genom korrekta källor d.v.s. genom trovärdiga och kunniga lärare. De förvärvar kunskapen, genomför den och uppmuntrar andra att göra detsamma. Sufier är människor som följer det stora sändebudet, Mohammad  på ett fullkomligt sätt genom att följa hans lära och exempel. De väger vad de säger utifrån religionens regler. De dömer inte något vara lagligt som Allah har förbjudit och de dömer inte något vara förbjudet som Allah har tillåtit. Det som är syndfullt i religionen dömer de vara syndfullt och det som är belönande enligt religionen dömer de vara belönande. De ger inte efter för sitt begär och de gör det frivilligt. De går emot sin egen lust. De är människor som är upptagna med att dyrka sin Herre och att kämpa mot lathet och okunskap. De kan arbeta med olika saker i detta liv, men ändå har de inga intressen för världsligt förvärv, eftersom världen är svunnen bortom deras hjärtan.

Vilka är de sanna sufierna?

De sanna sufierna är de som följer Allahs sändebuds lära, hans kompanjoner (sahaba) och deras följeslagare. De har uppnått en hög rang av rättfärdighet och fromhet i islam. De sanna sufierna i ahlos-sonnah är de bästa exemplen man kan följa. Ledaren och den bäste av dem alla var profeten Mohammad . Han var den som hade den högsta kunskapen bland alla Allahs skapelser och han hade den högsta statusen. Han skickades för att lära människorna den sanna religionen som Allah välsignat oss med. Han gav uppriktig vägledingen så att man kan klara sig i detta liv och i nästkommande liv. Han hade den bästa moralen. Det bästa uppförandet och den högsta kärleken till Allah. Han uppmuntrade och uppmanade människor att förvärva sig kunskap inom religionen. Den största ledaren bland de sanna sufierna, efter profeten Mohammad, var de fyra kaliferna abo Bakr, ^Omar, ^Othman och ^Ali. Abo Bakr as–Siddiq var den bästa människan efter profeterna och därefter kommer ^Omar ibnol-Khattab, ^Othman ibn ^Affan, ^Ali ibn abi Talib. De är de största sufierna i profeten Mohammads nation. De hade den högsta kunskapen bland profetens kompanjoner (sahaba). De förstod att kunskapen i religionen är grunden för att lyckas och i gengäld uppmanade och guidade de människor att förvärva sig den. Från dessa överordnade män, förvärvade de stora sufierna kunskap, betonade dess vikt, lärde sig den, beordrade andra att följa den och spred ut den.  Stora män såsom al-Jilani, al-Awza^i, abo Hanifah, Malik, ash-Shafi^i, Ahmad, Sofjan ath-Thawri, al-Jonajd, al-Ash^ari, al-Matoridi, at–Tahawi, ar-Rifa^i, al-Ghajdawani, al-Ghazali och många andra var stora sufier som följde profetens lära. Ytterligare en var Owais al-Qarani, som profeten  prisade i en hadith:

إن خير التابعين رجل يقال له أويس بن عامر من قرَن ثم من مراد، له والدة هو بها بر، كان به برص فأذهبه الله عنه إلى قدر درهم، فإذا لقيتموه فمروه فليستغفر لكم

I denna hadith, som återberättades av Moslem, sade profeten  att den bästa följeslagaren till kompanjonerna (sahaba) var en man vid namn Owais ibn ^Amer från folkstammen Qaran, som är en del av Morads folkstam. Han var känd för sin godhet mot sin mor. Han hade tidigare drabbats av spetälska, men Allah fick honom att bli botad från den, förutom på ett litet ställe. Profeten beordrade sina kompanjoner (sahaba) att de skulle träffa Owais al-Qarani och att be honom göra en vädjan till Allah att förlåta dem. Vår mästare ^Omar ibnol-Khattab gjorde det under sitt kalifat, när några förstärkningar kom från Jemen till Medina. Förstärkningen hade kommit till kalifen ^Omar i Medina, så att han skulle berätta var de skulle gå och vad de skulle ha för gemensam strategi under slaget.

Vår mästare ^Omar frågade om Owais var med dem eller inte. När han hittade honom frågade han honom: ”Är du Owais, ^Amers son?” Owais svarade: ”Ja!” ^Omar frågade honom om han var god och snäll mot sin mor och igen svarade Owais: ”Ja!” ^Omar frågade honom: ”Drabbades du av spetälska och sedan blev botad från den förutom på en litet ställe, så liten som en dirham?” Han svarade: ”Ja!” Sedan kom vår mästare ^Omar ihåg att profeten sagt åt honom att be Owais göra vädjan till Allah för att förlåta honom. Utifrån sin ödmjukhet sade Owais att ^Omars vädjan troligen inte skulle besvaras eftersom ^Omar nyligen hade återkommit från pilgrimsfärden. Hur som helst så berättade ^Omar till Owais om det som profeten sagt åt honom att göra och därefter gjorde Owais vädjan för ^Omar.

Owais var en väldigt ödmjuk person. Några barn brukade tro att han var tokig eftersom han var fattig och hade gamla kläder. Vår mästare ^Omar sade till Owais att han skulle skriva till härskaren där Owais levde och be härskaren att lista hans namn som en av dem som får pengar då och då. Hur som helst så accepterad inte Owais, trots sin fattigdom. Owais sade till ^Omar: ”Jag föredrar att vara som andra människor.” I en annan hadith sade profeten:

رُبَّ أشعث أغبر ذى طمْرَين مدفوعٍ بالأبواب لو أقسم على الله لأَبَرَّهُ

Uttalandet betyder: ”Det finns några människor som är så fattiga att de bara täcker sin olagliga nakenhet med två delar trasiga kläder, vars hår är rufsigt och utseende dammigt så att om de knackar på en dörr, så blir de bortvisade. Om de höjer sina händer och gör vädjan till Allah, så kommer den att bli besvarad.”

Walijj tillhör de sanna sufierna. De är högt rättfärdiga muslimer som har uppnått en sådan hög grad, eftersom de har anslutit sig till lagarna som finns i religionen och de följer profeten uppriktigt. De utför det som är obligatoriskt, avstår från det som är förbjudet och engagerar sig i att utföra många rekommenderade handlingar av dyrkan. De är de som Allah berättade om i sorat Jonos, vers 62:

أَلا إِنَّ أَوْلِيَاء اللّهِ لاَ خَوْفٌ عَلَيْهِمْ وَلاَ هُمْ يَحْزَنُونَ

Versen betyder: [Awlijja känner ingen rädsla och de kommer inte att bli ledsna på domedagen.] Dessa awlijja nådde sin höga status på grund av att de hade kunskap. Det är känt och råder enhällig samstämmighet (idjma^) om att Allah inte gör en okunnig person till walijj. Alla walijj har kunskap om islam.

Walijjs karamah

Allah utrustar walijj med karamah. Definitionen av karamah i denna text är att Allah ger en gåva till den fromme muslimen i belöning så att denne kan utföra extra ordinära handlingar och det är ett tecken på att denne trovärdigt följer sin profet[1]. Många människor bevittnade vår mästare Ahmad ar-Rifa^ijjs (512-578H) karamah. Han var en stor walijj. Under pilgrimsfärden (550H) stod han framför profetens grav. Imam Ahmad bad profeten att sträcka ut sin hand så att han kunde kyssa den. Profeten gjorde det framför en stor mängd människor. Det som hände vår mästare Ahmad ar-Rifa^i var karamah och inte ett mirakel, även om det var en extra ordinär händelse som inträffade så kan man inte hävda profetskap. Denna händelse skedde framför många lärda och muslimska lekmän och händelsen är motawatir d.v.s. bekräftad. Imam as-Sojoti (849-911H) skrev om händelsen i sin bok Ash-Sharaf al-Mohattam och det gjorde även imam ^Abdol-Karim ar-Rafi^i (555-623H) i Sawadol-^Ajnajn.

Abo Moslem al-Khawlani är ett exempel på en annan stor walijj. Han stod upp mot al-Aswad al-^Ansi, en ond man som falskt hävdade profetskap. När abo Moslem al-Khawlani motbevisade al-Aswad al-^Ansi, försökte de senare att döda honom för att tysta honom. Al-Aswad al-^Ansi lät bereda en flammande eld och försökte bränna abo Moslem tre gånger i den. Elden brände vare sig abo Moslem eller hans kläder. Det var karamah som skänktes till abo Moslem. När al-Aswad såg det så beslutade hans sig för att förvisa abo Moslem från sitt land. Abo Moslem gick till al-Madinah, profetens stad, en stad som han aldrig hade besökt tidigare. Han möttes vid gränsen till al-Madinah av ^Omar ibnol Khattab. Även om ^Omar aldrig hade träffat abo Moslem, så ville Allah att vår mästare ^Omar skulle bli inspirerad av abo Moslem berättelse. ^Omar sade: ”Prisad vare Allah, som gjorde en av medlemmarna av profetens nation liknande med Ibrahim al-Khalil” med betydelse att abo Moslem inte fick en enda brännskada när han kastades i elden inte brände liksom elden, liksom profeten Ibrahim som inte heller fick en enda brännskada när han kastades i elden.

Många människor har rapporterat att de har bevittnat incidenter av karamah. En sådan incident inträffade vår mästare ^Omar ibnol Khattab medan han talade i Medina. Helt plötsligt ropade han: ”Å Sarijah, berget, berget”. Människorna i moskén förstod inte vad som pågick. När ^Omar kom ner från talarstolen frågade de honom om vad som hade hänt, men ^Omar ville inte berätta det för dem. Allt han sade var: ”Någonting inträffade mig.” Senare berättade soldaterna från den muslimska armen som leddes av Sarijah hur de lyckats undgå att hamna i ett bakhåll som de vantrogna hade planerat för dem, eftersom de hade hört ^Omars kallande röst: ”Å Sarijah, berget, berget” och som ett resultat gick den muslimska armen mot berget och lyckades undkomma bakhållet och besegrade de vantrognas arme. Det var karamah för vår mästare ^Omar.

Vår mästare Ahmad ar-Rifa^i brukade ge lektioner vari 100,000 människor brukade delta och alla människor kunde höra hans lektioner utan moderna mikrofoner eller andra ljudinstrument. Det rapporterades att en man kunde arbeta med att plantera och plöja sitt fält och ändå höra lektionen. Ahmad ar-Rifa^i brukade lära människor om religionens regler (fiqh), Tawhid, det arabiska språket och grunderna i religionen och andra sorter av kunskap, men ändå sade han om sig själv: ”Jag är ingen”, utav ödmjukhet.

Imam an-Nawawi (631-676H) var en walijj och en stor lärd man inom islam som skrev många verk, inklusive den kända boken Nawawis 40 hadith. Allah lät imam an-Nawawis finger börja lysa under natten när oljan i lyktan tog slut, vilket bidrog till att han kunde fortsätta att skriva religiösa texter. Det var karamah för imam an-Nawawijj.

Vår mästare ^Abdol Qadir al-Jilani brukade ge tolv lektioner varje dag om religionens regler (fiqh) och Tawhid. En gång medan han bad, såg han något som lös upp och en röst som riktade sig till honom genom att säga: ”Å ^Abdol Qadir, jag är din Herre och jag befriar dig från allt som är obligatoriskt.” Han signalerade en bortvinkning med sin hand och sade: ”Gå iväg! Du är djävulen.” Djävulen sade till honom: ”Jag har vilselett 70 människor före dig genom det, men din kunskap skyddar dig.” Imam al-Jilani visste att det var djävulen som han såg, eftersom han visste att Allah inte liknar sina skapelser. Det som han såg kom från en riktning och hade en upplyst kropp. Det talade med ljud, bokstäver och språk. Han visste att Allah inte har en upplyst kropp, att Han är fri från riktningar och att Han inte talar med ljud, bokstäver eller på något språk. Imam al-Jilani visste att profeten Mohammad inte var befriad att utföra det obligatoriska, så varför skulle någon med en lägre status än profeten bli befriad från det?

Detta är exempel på några av de stora walijj, de som följde profetens metodologi uppriktigt, utförde lydnad och avstod från synder. De utförde många valfria och dyrkande handlingar och utövade det som de hade lärt sig. De är de sanna sufierna som Allah skänkte karamah till.

Tariqah

En del av de sanna sufierna följer tariqah[2]. De sitter i cirklar tillsammans, med andra, för att påminna varandra om Allah. Tariqah är en god förnyelse i islam. Det är tillåtet i religionen för de lärda i profeten Mohammads nation, att införa handlingar i religionen som stämmer samman med Koranen, hadith, ijma^[3] och athar[4]. De lärda som inför en förnyelse får en hög grad av belöning liksom de som praktiserar den goda förnyelsen. Imam Moslem återberättade ett uttalande av profeten Mohammad:

من سَنّ في الإسلام سنذ حسنة فله أجرها وأجر من عمل بها إلى يوم القيامة لا ينقص من أجورهم شىء

Det betyder: ”Den som inför en god förnyelse i islam, får dess belöning och belöningen för de som utför den, fram till domedagen, utan att belöningen minskar för de som utövar den.”

Det finns runt fyrtio tariqah och alla är förnuftiga i princip och ursprung. Några exempel av många är Rifa^i tariqah, Qadirijah tariqah och Badawijah tariqah. Alla blev etablerade av mycket kunniga personer i ahlos-sonnah och det överensstämmer med religionen d.v.s. det överensstämmer med Koranen, hadith, de lärdas samstämmighet (ijma^) och följeslagarna (athar). Idag finns det många människor som påstår att de följer en specifik tariqah, men som har förvrängt den ursprungliga tariqahn och felaktigt tillämpar den ursprungliga tariqahn. De gör tvärtemot vad religionen föreskriver, men de skadar inte trovärdigheten eller sanningsenligheten i den ursprungliga tariqahn.

Uttalanden och handlingar av några framstående sufier

Dessa framstående sufier och grundare till tariqah, trodde alla att den korrekta metodologin och grunden till framgång i detta liv och i nästkommande liv var att följa profeten Mohammads metodologi och sonnah.

Imam al-Jonajd al-Baghdadi, som var mästaren på den sofistiska vägen, sade: ”Vår väg är guidad av och baserad av Allahs bok och sändebudets sonnah.” Shah Naqshaband ett annat stort namn bland de framstående sufierna, sade: ”Den korrekta vägen till vår väg är att följa Profeten Mohammad.” Ett känt uttalanden från vår mästare Ahmad ar-Rifa^i är: ”Tariqah är detsamma som lagarna i religionen och lagarna i religionen är detsamma som tariqah.” Det betyder att tariqah tillämpas efter reglerna i religionen och reglerna i religionen beordrar vilken tariqah som är en tillåten att utföra. Abol-Hasan ash-Shadhilijj, grundaren till Shadhilijjah tariqah, sade: ”Om extraordinära saker händer med dig som inte stämmer samman med reglerna i religionen, Allahs bok och sändebudets sonnah, så ska man definitivt utelämna det och följa reglerna i religionen.”

Dessa framstående sufier, grundarna till tariqah, rådde alla sina studenter att förvärva sig kunskap och utföra den. Imam Ahmad ar-Rifa^i, grundaren av Rifa^ijjah tariqah, rådde ett stort antal muslimer att citera Maliks, Ahmads, ash-Shafi^i och abo Hanifahs uttalanden. Det är för att markera vikten av att lära sig om religionen genom de högt lärda inom islam i någon av de fyra mest rättenligt kända skolorna (madhhabs) i islam.

Al-Ghajdawani, som grundade Naqshabandijjah tariqah, skrev ett brev till en av sina studenter. I sitt brev sade han: ”Jag uppmanar dig att skaffa dig kunskap och att ha god etikett och att frukta Gud, att följa de lärdas uppförande som levde under de första 300 åren efter profetens immigration och de lärda som kom efter dem, att följde deras väg och att följ ahlos-sonnah wal-jama^ahs väg. Studera kunskapen om religionens regler (fiqh), studera hadith, studera tolkningar av Koranen (tafsir) och akta dig och undvik de som är okunniga och påstår sig vara sufier.”

Profeten Mohammad gav inte efter för sin matlust. Han åt lite, med intention att stärka sin kropp för att kunna utföra det som Allah beordrat. Det är känt att en hel månad kunde passera utan att profeten gjorde upp en eld i sitt hus för att laga mat. Snarare valde han och hans familj att äta dadlar och dricka vatten. Abo Bakr as-Siddiq, var vid en tidpunkt en välbärgad man. Efter att han konveterat till islam gav han bort alla sina pengar till muslimerna för att hjälpa dem och för att bidra så att islam kunde spridas ut. Efter det började han bära handelsvaror på sina axlar som han sålde, för att kunde tjäna en liten summa till sig själv och sin familj. Det är sufiernas situation. De är ödmjuka, inte arroganta. De ger inte efter för sin matlust, även om de kanske skulle bli engagerade i vissa världsliga frågor, är det för en religiös sak och deras hjärta är inte fästa vid värdsliga angelägenheter.

Al-Jonajd, Mohammad al-Baghdadis son, är känd för att vara de sanna sufiernas mästare. Han levde cirka 40 år efter profetens immigration. Han var en kunnig inom frågor om religionen d.v.s. faqih. Han var lärd inom hadith. Språkvetare och lärda inom religionen brukade komma för att delta i hans lektioner för att få nytta av hans kunskap. Ett av hans uttalanden var: ”Vi nådde inte denna nivå inom sufism enbart genom att tala oss till den, utan snarare nådde vi den genom att be under nätterna, uppleva hunger från de dagar vi fastade och genom att gå emot våra världsliga begär.” Det sker, naturligtvis efter att man har skaffat sig kunskap och genomfört den, i uppriktighet mot Allah.

Sufism är en stor del av religionen, islam. Historiken är full med framtående exempel av sanna sufier. Den som är intelligent följer deras exempel på sin väg och akta sig för de som falskt hävdar att de är sufier och som sprider falska påståenden och som vilseleder andra. Vi måste uppfylla det obligatoriska, beordra det tillåtna och förbjuda det otillåtna genom att varna muslimer mot dessa vilseledande människor som lurar dem i frågor som rör religionen, vare sig de hävdar att de är sufier eller inte.

[1] Ett mirakel är en extra ordinär händelse som inträffar profeter och är ett bevis på deras trovärdighet. Till exempel, när profeten Moses kastade sin stav som förvandlades till en orm, så visste Faraos magiker att det inte var någon trollkonst och att Moses var en profet. Ett annat mirakel som inträffade profeten Ibrahim var när människor kastade honom i en flammande eld men vare sig hans kropp eller kläder blev brända.

[2] Tariqah är en överenskommelse att säga en speciell dhikr vid specifika tidpunkter mellan en människa och hans sheikh. Det ska hjälpa honom att bli from om han ännu inte nått den statusen eller att öka hans fromhet om han inte redan är en from person.

[3] Ijma^ är en enhällig överenskommelse mellan mojtahids i en specifik tid, efter profeten Mohammads död.

[4] Athar betyder i detta sammanhang uttalanden av följeslagarna (sahabah).

FALSKA SUFIER –

VILSELEDDA MÄNNISKOR SOM SPRIDER FALSKA PÅSTÅENDEN UNDER SKEN AV SUFISM

Vilka är de falska sufierna?

Kom ihåg att sufism är metodologin som genomfördes av de sanna sufierna som följa profeten Mohammads exempel. Låt oss förklara vad vi menar med falsk sufism. Vi vill varna för de falska sufierna, för det finns många människor idag som falskt påstår att de är sufier, även om de inte har en droppe av fromhet i sig. De är farliga människor som lurar andra människor att följa deras vilseledning genom deras falska fromma utseende. De uppvisar ett falskt ödmjukt uppträdande och de anstränger sig ytligt genom att sänka sina huvuden och blickar och genom att blunda när de säger uttalande (dhikr) för att komma ihåg Allah. De oroar sig för utseende och för att sitta ner och använda radband. Allt som de oroar sig för, är sitt uppträdande. Dessa falska sufier har inte lärt sig om den obligatoriska kunskapen i religionen. Ett resultat av deras okunskap, är att de inte följer Allahs sändebud i det som är tillåtet och de undviker inte heller det som är syndfullt. Utan istället, så följer de sina egna begär och det som djävulen viskar till dem med. De är lögnare och bedragare som drunknar i sin egen okunskap.

Dessa falska sufier påstår att de älskar profeten Mohammad, men egentligen motsäger och bekämpar de honom. Deras hjärtan är fäst vid kärlek till ledarskap, makt och att bli igenkända. De vill uppnå berömmelse, titlar, pengar och andra världsliga angelägenheter. De försöker dölja sina riktiga mål genom att ha ett uppriktigt och ödmjukt uppträdande. Än vidare så misstolkar de frågor i religionen så att de passar deras egna värdsliga intressen och som ett resultat så följer de inte religionens regler och begår således synder. De bryter mot reglerna medan de sitter i en cirkel för att komma ihåg Allah och de förfalskar följeslagarnas regler gällande talets rytm och melodi, medan de gör tariqah. När de samlar sig i cirklar för att påminna varandra om Allah så förvränger de Hans namn och säger: ”Ah, Ah” istället för att säga: ”Allah, Allah.” Medan de sitter i sin cirkel så utför de förbjudna rörelse med sina kroppar, på ett liknande sätt som en dans som begås av enorma syndare, men de ignorerar att det är förbjudet i religionen att dansa på ett sådant sätt.

Några felaktiga tolkningar av de falska sufierna

Dessa falska sufier är inte intresserade av att skaffa sig kunskap om religionen. De är redo att tolka verserna i Koranen och profetens hadith fel, så att det passar deras egna begär och att försvara sina dåliga tolkningar och de enorma synderna som de begår. Resultatet av deras handlingar är att de begår det olagliga. Till exempel har några av dessa falska sufier misstolkat qodsi hadith som återberättades i boken Sahih al-Bokhari, från abo Horajrahs linje, att profeten sade att Allah sade:

وما تقرب إليّ عبدي بشيء أحب إليّ مما افترضت عليه، وما يزال عبدي يتقرب إليّ بالنوافل حتى أحبه، فإذا أحببته كنت سمعه الذي يسمع به، وبصره الذي يبصر به، ويده التي يبطش بها، ورجله التي يمشى بها. ولئن سألني لأعطينه، ولئن استعاذ بي لأعيذنه”

Sheikh abo ^Othman al-Hirijj[1] tolkade denna hadith enligt följande: ”Det bästa som Allahs slav kan göra för att komma närmare i lydnad till Allah är att utföra det som Allah gjorde obligatoriskt för honom. Efter det utför personen de frivilliga dyrkande handlingarna i stort antal tills han erhåller Allahs kärlek[2]. När han väl har nått den nivån, så kommer hans behov att besvaras fortare än det som han gör, fortare än det som han ser, fortare än de handlingar som han gör med sin hand och fortare än den gång som han gör med sina ben och om den personen söker skydd hos Allah, så kommer Allah att skydda honom.”

Abo Solajman al-Khattabi[3] förklarade att hadithen betyder: ”En sådan person kommer att bli guidad att använda sin kropp i det som Allah accepterar och hans vädjan kommer att besvaras fort.” Om han använder sin hand så kommer han att bli guidad att använda din i lydnad till Allah, likaså kommer han att använda sina öron, ögon, ben och andra delar av sin kropp i lydnad.

Det är på detta sätt som några av de lärda i islam tolkar denna hadith, men några olärda falska sufier tror att Allah förenas med sina skapelser. De misstolkar denna hadith och tror att den betyder: ”Om Allah älskar sin slav så blir Allah hans händer, ben, öron och ögon.” Några av dessa falska sufier tror att Allah vistas i slaven medan andra tror att universum är Allah och att varje människa, person och allting annat är en del av Honom. En av dem, al-Hallaj, som levde för mer än 1000 år sedan, var fräck nog att påstå att han var Allah. Om någon av dessa falska sufier går för att besöka en vän och blir tillfrågad om vem som står utanför dörren så kanske han svarar: ”Allah”, eftersom han tror att Allah vistas i kroppen.

Några av dessa hädare som säger att Allah förenas med sina skapelser sade: ”De kristna begick hädelse eftersom de begränsade Allah i Jesus och Jibrils kropp.” De lade till: ”Om de kristna hade generaliserat och sagt att Allah är i alla föremål så hade de undgått att begå hädelse.” Må Allah skydda oss från de falska sufiernas ondska. Den sanna tron är att Allah inte har någon kropp, form, riktning eller plats. Allah har inte en enorm kropp som befinner sig inom eller utanför universum eller någon annan stans. Allah har kunskap om och kontroll över allting som existerar överallt. Hur som helst så existerar Allah utan en plats.

Sheikh Zajni Dahlan, som var mofti i Shafi^is skola i Mecka, för mer än 100 år sedan, uttalade att den som tror att Allah är överallt eller i allting är vantrogen och han samtyckte med Sheikh ibn Hajar al-Hajtami, som levde mer än 300 år före honom. Qadi ^Ijad sade också att de var vantrogna och förmedlade en samstämmighet (ijma^) om deras hädelse. Sheikh ^Izzod-Din ibn ^Abdis-Salam, Fakhord-Din ar-Razi, as-Sojoti, al-Jonajd, Sheikh abol-Hoda as–Sajjadi al-Baghdadi och ar-Rifa^i uttalade att de falska sufierna var hädare. Imam Ahmad ar-Rifa^i sade: ”Om al-Hallaj hade varit på den rätta vägen så hade han inte sagt: Jag är Allah.”

Några exempel på misstolkningar av de falska sufierna

Några av dessa falska sufier säger: ”Satan kommer att bli räddad på domedagen.” Det är hädelse, eftersom det uttryckligen strider mot Koranen.

                         إِلاَّ إِبْلِيسَ أَبَى وَاسْتَكْبَرَ وَكَانَ مِنَ الْكَافِرِينَ

Vers 34 i sorat al-Baqarah betyder: [Satan är vantrogen]. Det är välkänt att vem än som dör som vantrogen kommer att vistas i Helvetet för evigt. Du finner de som säger bland de falska sufierna: ”På domedagen så kommer det inte att finnas någon skillnad mellan den som var lydig och den som var syndfull.” Det är hädelse. Du finner några bland dem som säger: ”Helvetets invånare njuter i helveteselden.” Det är hädelse. Du finner bland dem som påstår: ”Farao som levde under profeten Moses tid kommer att bli räddad i nästkommande liv.” Det är hädelse. Några av dem säger: ”Allahs kunskap ökar.” De säger: ”Allah får en ny kunskap” och därmed antyder de att Allahs kunskap inte är perfekt. Det är hädelse. Några av dem säger: ”Allah existerar på en plats.” Det är hädelse.

När några av dem vill komma ihåg Allah, så uttalar de Hans namn och säger: ”Ah” istället för att säga ”Allah”. Sheikh al-Manawi motbevisade de som påstår att det finns en hadith om profeten varifrån de bevisade att de är tillåtet att säga: ”Ah” istället för Allah. Han sade att denna påstådda hadith är påhittad, eftersom den motsäger Koranen. Allah sade i sorat al-A^raf, vers 180:

                             وَلِلّهِ الأَسْمَاء الْحُسْنَى فَادْعُوهُ بِهَا

Versen betyder: [Allah har perfekta namn, så kalla Allah med Hans perfekta namn.] Sheikh Dhafir al-Madani sade att det var de avvikande följarna till Shadhilijah tariqah, bosatta i Fes, Marocko som hittade på termen ”Ah” och inte Sheikh abol-Hasan ash-Shadhili, grundaren till Shahdilijah tariqah. Några av dessa falska sufier sade: ”Profeten Mohammad är en upplyst del av Allah.” De säger: ”Allah tog en del av sitt ljus och beordrade det att bli Mohammad, så det blev Mohammad.” Det är hädelse av tre skäl. För det första, genom att de säger att Allah har en upplyst kropp. För det andra, genom att de säger att Allah har delar. För det tredje, eftersom de motsäger Koranen, vari det uttryckligen står att profeten Mohammad är en människa. Den rätta betydelsen av profeten Mohammads ljus har två betydelser. Det första hänvisar till att profeten Mohammad vägleder människor till islams väg. Det andra hänvisar till det ljus som kom ut från profeten Mohammad när han log, medan man tittade på hans ansikte. Profeten Mohammad var den vackraste skapelsen och de troende nekar inte till att profeten Mohammad var en människa, eftersom det är tydligt stadsfäst i Koranen och i sorat al-Khaf, vers 110. Allah sade om Mohammad:

                                 قُلْ إِنَّمَا أَنَا بَشَرٌ مِّثْلُكُمْ يُوحَى إِلَيَّ

Allah sade till profeten Mohammad att han skulle säga: [Jag är bara en människa som ni är. Jag mottog uppenbarelsen]. Vi vill varna för boken Mawlid al-^Aros, som felaktigt påstås vara skriven av ibnol-Jawzi. Denna bok innehåller ett påstående om att Allah tog en del av sitt ljus, beordrade det att bli Mohammad och det blev Mohammad. Vem än som tror att Allah är ett ljus och att en del av det blev profeten Mohammad är en hädare.

Detsamma gäller, vers 35 i sorat an-Nor:

اللَّهُ نُورُ السَّمَاوَاتِ وَالْأَرْضِ

Versen betyder inte att Allah är himlens eller jordens ljus. Ibn ^Abbas sade att versen betyder: ”Allah är skaparen till vägledningens ljus i hjärtat på himlens invånare och de troende invånarna på jorden.” Ljus i detta sammanhang syftar på ljuset i tron.

Några av dessa falska sufier sade: ”Mohammad är Allahs ego.” Det är hädelse. Några av dem säger: ”Paradiset är en lekplats för barn, men hur som helst så vill vi ha Allah.” Det är hädelse eftersom man nedvärderar Paradiset. Dessa falska sufier påstod felaktigt att en av de stora lärda inom islam, en framstående sofist, abo Jazid al-Bastami, hade sagt det, även om han inte har uttalat det.

Några av de falska sufierna sade: ”Böner har inte så stor betydelse, utan snarare är det viktigare att man rannsakar sig själv.” De säger: ”En person kan bli guidad till Allah genom islam, buddism, elddyrkan och andra religioner.” Allt detta är hädelse eftersom man ljuger om Allahs uttalande:

                               إِنَّ الدِّينَ عِندَ اللّهِ الإِسْلاَمُ

Det betyder: [Den enda religionen som Allah accepterar är islam.]

Några falska sufier tror att deras ledare är en reflektion av Allah som kontrollerar slavarnas handlingar, stödjer den som är en troende och vilseleder den person som står emot dem. De säger att den som står emot deras Sheikh står emot Allah. En kvinna från deras grupp skrev en artikel vari hon uttryckte denna tro. Hon skrev även att Allah går in i föremål och att hennes sheikh från hennes tariqah är en reflektion av Allah. Utöver det skrev hon att vem än som tillbakavisar hennes sheikhs tariqah är mot Allah. Om någon skulle gå till deras sheikh och tillbakavisa honom genom bevis i religionen, skulle hans kompanjoner anse honom ha en dålig själ. De menar att de som säger emot deras sheikh har Allah avslöjat som trotsiga och att han har avvisat Allah.

Al-Jowajni skrev i sin bok, Nihajatol-Matlab: ”Vi drar inte någon annan slutsats från den som uttalar tydliga hädiska ord.” Den som säger: ”Jag är Allah”, men påstår att han menade något annat är fortfarande en vantrogen. Den religiösa regeln och domen är inte att dra en annan slutsats från ett tydligt uttal. Det är därför som de lärda i Baghdad sade att al-Hosajn al-Hallaj, Mansors son, var en hädare. Al-Hallaj dödades och Khalifen ^Abbasj al-Moqtadir Billah, lät placera hans huvud på en påle år 309 efter hijrah enligt de lärdas dom (fatwa). Abo ^Abdir-Rahman as-Solami skrev i sin bok Tabaqat as-Sofijjah: ”De flesta av de sanna sufierna försköt al-Hallaj. De ansåg inte att han var en sofist”, vilket al-Khatib al-Baghdadi skrev i sin bok, Historien av Baghdad. Ar-Rifa^i sade: ”Om al-Hallaj hade varit på den rätta vägen så skulle han inte ha sagt: Jag är Allah.” Al-Jonajd al-Baghdadi som också är känd bland de falska sufierna, att han var sufiernas mästare sade till al-Hallaj: ”Du har öppnat upp ett hål i islam och det kan bara täppas igen med ditt huvud”. Hans uttalande trädde i kraft en kort period efter det att kalifen ^Abbasi beordrade att al-Hallaj skulle avrättas. Al-Jonajd al-Baghdadi sade också: ”Om jag hade varit härskaren, så skulle jag låta halshugga den som säger: ”Ingen existerar förutom Allah.” Detta hädiska uttalande yttras av en del vantrogna som tror att universum i sin helhet är Allah.

Varning för några av dagens förvrängda tariqah

Muslimska bröder och systrar, vi vill varna för några av de som följer Tijanijah tariqah, som säger att profeten Mohammad är en del av Allah. Det är hädelse. Vi bekräftar inte att det sades av den som grundade denna tariqah, utan snarare känner vi igen att några människor som praktiserade Tijanijah tariqah sade det.

Var också varnad för en annan grupp som länkar sig själva till Dandarawijjah tariqah och som säger: ”Å Allah, höj rangen för alla skapelser och deras skapelser.” De hävdar att skapelserna skapar, med betydelse att skapelserna frambringar saker från ett icke existerande tillstånd till ett existerande tillstånd. De tillhör Mo^tazilas och Hizb-at-Tahrirs. Båda dessa grupper hävdar att skapelserna skapar sina egna handlingar.

Var också varnad för en partigrupp känd som ad-Daghistanijjah som påstår sig följa Naqshabandijjah tariqah. De följde en man vid namn ^Abdollah ad-Daghistani, som påstod att han dog och att 124,000 profeter tog honom tillbaka till livet. Han sade att han inte skulle dö förrän al-Mahdi dök upp och att han skulle leva sju år tillsammans med al-Mahdi. Allaho akbar, han dog cirka fyra månader efter att han hade påstått det. En del av hans vilseledande uttalanden var: ”Den som reciterar fatihah kommer att erhålla förtjänster och belöningar som ingen av walijja eller Allahs profeter kommer att erhålla, även om personen som reciterar fatihah var en känd vantrogen eller en hycklare som döljer att han är vantrogen.” ^Abdollah ad-Daghistani efterträdare är en man vid namn Nadhim al-Qobrosi. Hans grupp finns bl.a. i Förenta Staterna och representeras av en man vid namn Hisham Qabbani och i andra länder vars representant är hans broder ^Adnan Qabbani. De har många anhängare som följer dem i deras okunskap.

Vi vill också varna för en man vid namn Amin Shajkho som dog och efterträddes av en man vid namn ^Abdol-Hadi al-Bani. De påstår också att de följer Naqshabandijjah tariqah. De säger: ”Allah vill att alla ska dö som troende, hur som helst så uppfylls inte Hans vilja i de allra flesta fall.” De säger: ”Före han skapade hädare, så visste Han inte att de skulle begå hädelse.” Genom detta attribuerar de okunskap och förändring till Allah. Det är en tydlig hädelse.

Ytterligare varningar

Många falska sufier finns representerade och är aktiva i Förenta Staterna, Canada, Europa och andra länder i världen. De känner inte igen den sanna religionens kunskap eller dess giltiga bevis, utan istället är de överlämnade till sina vanföreställningar och till djävulens viskningar. Djävulen viskar till dem att även om de är okunniga så kan de rannsaka sig själva och således nå den högsta nivån[4]. Enligt dem så behöver man inte ha kunskap, böner eller kunskap om andra angelägenheter inom islam. Enligt dem så är den högsta nivån förbunden med Allah. De kallar det falskt för al-fana` och med det menar de att människan är förenad med Allah. Denna tro är hädelse.

Om de hade haft kunskap om reglerna i religionen så skulle de inse att det inte hjälper den som begår otukt eller dödar någon orättmätigt att säga: ”Jag hade en god intention.” Hans intention är en dold handling. Handling är uppenbar och vad han döljer hjälper inte honom. Även om hans avsikt var att han skulle lyda, men gjorde syndfulla handlingar utifrån sin okunskap, så kommer hans intention inte att hjälpa honom. Likaså om en person utför böner, gör pilgrimsfärden, studerar kunskapen om islam och föreläser om den och om han har som avsikt att utföra dessa handlingar för att få beröm av människor, så kommer ingen av hans goda gärningar att bli accepterade av Allah. Det som finns i insidan och det som finns på utsidan går hand i hand. Den person som vill få gagn av sina goda handlingar, måste utföra dem med en korrekt intention d.v.s. enbart för Allahs skull och enligt reglerna i religionen som uppenbarades till profeten Mohammad och som nådde oss genom hans kompanjoner och deras följeslagare.

Den person som inte lär sig den obligatoriska kunskapen om islam är syndfull och Allah gör inte en okunnig person till walijj. Det är känt och bekräftat i religionen att den som inte skaffar sig kunskap kommer inte att vara bland de främsta. Han kommer inte att uppnå en hög status i religionen. Bekräfta och bli orubblig i att veta att kunskapen är grunden till framgång i detta liv och i nästkommande liv.

Råd

Låt oss vara säkra på att vi erhåller den obligatoriska kunskapen, utför den och att vi är uppriktiga i våra hjärtan. Låt oss sprida den kunskapen och lära ut den till andra. Låt oss vara en av de som skyddar och bevarar profeten Mohammads  tro. Den som har den perfekta kärleken till profeten kommer att följa profetens lära beträffande frågor som berör det lagliga och det olagliga. Den som påstår att han har den perfekta kärleken till profeten, men som inte följer honom i frågor som handlar om det lagliga och det olagliga är en bedragare och en ren lögnare.

Låt oss tala sanning och delge rätt information. Låt oss beordra de lagliga och förbjuda det olagliga och uppmuntra andra att göra detsamma. Låt oss känna igen sufierna och att de sanna sufierna är de som följer profeten och sprider kunskap genom acceptabla metoder. Det är de som bringade segrar och som öppnade länder och enade muslimer en gång i tiden. De är de som spred islam och försvarade religionen. Dagens sanna sufier strävar uppriktigt för att etablera enighet bland muslimer. Det är de som sprider islam och försvarar religionen. Genom att de gör det, så följer de profetens väg som han beordrade och såväl gjorde hans kompanjoner, deras följeslagare och alla de stora lärda inom islam.

Allah sade i Koranen i sorat al- ^Imran, vers 103:

                             وَاعْتَصِمُواْ بِحَبْلِ اللّهِ جَمِيعاً وَلاَ تَفَرَّقُواْ

Versen betyder: [Följ reglerna som finns i Koranen, följ religionen och splittra er inte]. I denna vers sade Allah uttryckligen till oss att förutsättningen för enighet och dess grund är att bli fäst vid Koranen och att bli fäst vid angelägenheterna i religionen och kunskap som tas emot genom att lära sig den av trovärdiga lärare. De som inte har den tillförlitliga kunskapen som finns i Koranen och som finns i religionen så kan man inte följa deras lagar.

Allah berättade för oss att det är grunden för enighet d.v.s. att vara kunnig och att följa principerna i religionen. Det är vad dåtidens sanna sufier gjorde och det gör dagens sanna sufier. Vi kallar alla till att följa Koranen och profetens uttalanden, att lära sig om kunskapen i religionen genom trovärdiga kunniga lärare som själva tog sin kunskap från trovärdiga kunniga lärare, som har en likadan kedja som går tillbaka till den bäste läraren av alla, profeten Mohammad .

Vi ber Allah att vara en av dem som beordrar det lagliga och förbjuder det olagliga och att skänka oss uppriktighet i alla frågor som berör vår religion och i allt det som vi gör. Vi ber Allah att göra oss till en av de som strävar efter att lära och sprida ahlos-sonnahs tro och att göra det för att söka belöning från Allah och att inte frukta någon i den riktningen.

[1] Abo ^Othman al-Hirijj var en känd sufi som levde för cirka 1000 år sedan.

[2] Allah har inga känslor. Allahs kärlek i detta sammanhang avser acceptans och stöd från Allah.

[3] Abo Solajman al-Khattabijj var en känd lärd inom hadith, fiqh och de grundläggande kunskaperna inom religionen. Han dog i det fyrtionde hijrijj århundrandet.

[4] Naturligtvis kan ingen rannsaka sig själv utan att följa religionens regler. Därför måste man skaffa sig kunskap, be, fasta och liknande.