Tafsir [förklaring.Kap1 samt 112-114]

أنها ركن من أركان الصلاة ، لا تصح الصلاة إلا بها ؛ فروى البخاري (756) ومسلم (394) عَنْ عُبَادَةَ بْنِ الصَّامِتِ رضي الله عنه أَنَّ رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ قَالَ : (لَا صَلَاةَ لِمَنْ لَمْ يَقْرَأْ بِفَاتِحَةِ الْكِتَابِ)

قال النووي:

“فِيهِ وُجُوب قِرَاءَة الْفَاتِحَة وَأَنَّهَا مُتَعَيِّنَة لَا يُجْزِي غَيْرهَا إِلَّا لِعَاجِزٍ عَنْهَا , وَهَذَا مَذْهَب مَالِك وَالشَّافِعِيّ وَجُمْهُور الْعُلَمَاء مِنْ الصَّحَابَة وَالتَّابِعِينَ فَمَنْ بَعْدهمْ” انتهى .

– أنها أفضل سورة في القرآن ؛ فروى الترمذي (2875) وصححه عَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ رضي الله عنه أَنَّ رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ قَالَ لأُبَيِّ بْنِ كَعْبٍ : أَتُحِبُّ أَنْ أُعَلِّمَكَ سُورَةً لَمْ يَنْزِلْ فِي التَّوْرَاةِ وَلَا فِي الْإِنْجِيلِ وَلَا فِي الزَّبُورِ وَلَا فِي الْفُرْقَانِ مِثْلُهَا ؟ قَالَ : نَعَمْ ، يَا رَسُولَ اللَّهِ ، قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ : كَيْفَ تَقْرَأُ فِي الصَّلَاةِ ؟ قَالَ : فَقَرَأَ أُمَّ الْقُرْآنِ . فَقَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ : (وَالَّذِي نَفْسِي بِيَدِهِ مَا أُنْزِلَتْ فِي التَّوْرَاةِ وَلَا فِي الْإِنْجِيلِ وَلَا فِي الزَّبُورِ وَلَا فِي الْفُرْقَانِ مِثْلُهَا).

– أنها السبع المثاني التي قال الله فيها : (وَلَقَدْ آتَيْنَاكَ سَبْعًا مِنْ الْمَثَانِي وَالْقُرْآنَ الْعَظِيمَ) الحجر/87 ، وروى البخاري (4474) عَنْ أَبِي سَعِيدِ بْنِ الْمُعَلَّى رضي الله عنه أن رَسُول اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ قَالَ له : (لَأُعَلِّمَنَّكَ سُورَةً هِيَ أَعْظَمُ السُّوَرِ فِي الْقُرْآنِ قَبْلَ أَنْ تَخْرُجَ مِنْ الْمَسْجِدِ) ثُمَّ أَخَذَ بِيَدِي فَلَمَّا أَرَادَ أَنْ يَخْرُجَ قُلْتُ لَهُ : أَلَمْ تَقُلْ لَأُعَلِّمَنَّكَ سُورَةً هِيَ أَعْظَمُ سُورَةٍ فِي الْقُرْآنِ ؟ قَالَ : (الْحَمْدُ لِلَّهِ رَبِّ الْعَالَمِينَ ، هِيَ السَّبْعُ الْمَثَانِي ، وَالْقُرْآنُ الْعَظِيمُ الَّذِي أُوتِيتُهُ) .

قال الحافظ :

” اخْتُلِفَ فِي تَسْمِيَتهَا ” مَثَانِي ” فَقِيلَ لِأَنَّهَا تُثَنَّى كُلّ رَكْعَة أَيْ تُعَاد , وَقِيلَ لِأَنَّهَا يُثْنَى بِهَا عَلَى اللَّه تَعَالَى , وَقِيلَ لِأَنَّهَا اُسْتُثْنِيَتْ لِهَذِهِ الْأُمَّة لَمْ تَنْزِل عَلَى مَنْ قَبْلهَا , ” انتهى .

روى البخاري عن أبي سعيد المعلَى قال: مرّ بي رسول الله وأنا أصلي فدعاني فلم ءاته حتى صليت ثم أتيته فقال [ما منعك أن تأتيني] قلت:” كنت أصلي” فقال [ألم يقل الله عزّ وجلّ {يا أيها الذين ءامنوا استجيبوا لله وللرسول}] سورةالأنفال/ 24. قال [ألا أعلمك أعظم سورة في القرءان قبل أن أخرج من المسجد] فذهب ليخرج فذكّرته فقال [الحمد لله رب العالمين هي السبع المثاني والقرءان، القرءان العظيم الذي أوتيته] وروى البخاري أيضًا أن الرسول عليه الصلاة والسلام قال [لا صلاة لمن لم يقرأ بفاتحة الكتاب].

[1:1]  بِسْمِ اللّهِ الرَّحْمَنِ الرَّحِيمِ

[1:1] I GUDS, DEN NÅDERIKES DEN BARMHÄRTIGES NAMN
Bismillähir-Rahmänir-Rahim

Betydelse av namnen i första versen:

DEN NÅDERIKE [; Den som ger mycket nåd till vantrogna och till troende I detta liv men endast till troende I nästa livàAr-Rahmän],

DEN BARMHÄRTIGE [; Den som ger mycket nåd till de troendeà Ar-Rahim]

[1:2]  الْحَمْدُ للّهِ رَبِّ الْعَالَمِينَ

[1:2] Lov och pris tillkommer Gud, världarnas Herre
Al-Hamdo lillähi Rabbil-^alamin

Lov och pris, eller al-Hamdo lillaah, betyder att man tackar Gud för de gåvor som man fått av Honom, och som vi aldrig kan begränsa till antalet, utan att det är någon plikt för Honom att ge [Gud har INGA förpliktelser, Han gör som Han vill].

Ibn ^Abbas, må Allah vara honom nådig, sade att ”Världarna” i denna vers syftar på människornas värld och djinn-världen. Djinn är ett, för oss, osynligt väsen som Gud skapade av eld [utan rök].

Herre, eller Ar-Rabb, betyder att Gud är Den egentliga innehavaren till allting. Han är Den som egentligen äger allt som träder in till existens.

الرَّحْمنِ الرَّحِيمِ

[1:3] Den Nåderike, Den Barmhärtige,
Ar-Rahmänir-Rahim

Se vers 1.

 مَلِكِ يَوْمِ الدِّينِ

[1:4] Som allsmäktig råder over [allting] på Domens dag!
Maliki Jawmid-Din

Ibn Mas^ood sade att det innebär att ingen, vare sig tidigare konungar [i detta liv ] eller andra, kommer att äga någon bestämmanderätt. Till Gud är dömandet, och ingen annan [på denna Dag].

 إِيَّاكَ نَعْبُدُ وإِيَّاكَ نَسْتَعِينُ

[1:5] Dig tillber vi; Dig anropar vi om hjälp.
Ijjaka na^bodo wa ’ijjaka nasta^in

Kort notering: Att Allah uppenbarade dessa två var för sig är även ett bevis på att en anropan om hjälp inte nödvändigtvis är en dyrkan. Om man söker hjälp för något hos andra än Gud så har man inte dyrkat dessa andra, det är dock en plikt att tro att ingen ger [och skapar] nytta och skada förutom Gud. Men vår Herre har skapat orsaker och resultat. T.ex: Du är hungrig, då går du och äter. Men vem skapar din känsla av mättnad? Ingen annan än Allah. Du är sjuk, du tar medicin. Vem skapar ditt tillfrisknande? Ingen annan än Allah. Dessa orsaker och resultat är också under Guds vilja och skapande. Man har ofta sett två människor gå igenom samma behandling för samma sjukdom, där den ena botas men den andre fortsätter vara sjuk. Detta är eftersom det är Gud som skapar tillfrisknandet, inte medicinen. Men Gud kan ha gjort att orsaken för ditt tillfrisknande  [; att Han skapar det för dig] må ligga i medicinen. Därför tar vi medicin.

اهدِنَا الصِّرَاطَ المُستَقِيمَ

[1:6] Stabilisera oss på den raka vägen
’Ihdinas–SiratAl-Mostaqim

صِرَاطَ الَّذِينَ أَنعَمتَ عَلَيهِمْ غَيرِ المَغضُوبِ عَلَيهِمْ وَلاَ الضَّالِّينَ

[1:7] Den väg de vandrat som Du har välsignat med Dina gåvor; inte de som har drabbats av [Ditt löfte om] straffet och inte de som har gått vilse!
SiratAl-lathina ’an^amta ^alajhim, ghajril-maghdobi ^alajhim wa-lad–Dallin.

Den väg de vandrat som Du har välsignat med Dina gåvor; Änglarna, profeterna, awlija’ och de rättfärdiga.

I förklaring av denna vers har det sagts: De som har drabbats av Guds löfte om straff är: Judarna.
Och de som har gått vilse är: De kristna.

Må Allah låta vår kunskap öka samt ge oss en orubblig övertygelse och stabilitet.

Betydelse av surah al-Ikhlas: (1) Säg (åh Muhammad!): “Allah är En.” Att Allah är En innebär att Han är en i Sig själv, dvs att inget kan vara som eller likt Allah. Likaså är Han En i Sina egenskaper, alltså ingen kan ha som eller lika Hans egenskaper. Han är den enda utan en början och utan ett slut utan att behöva något för det. Ingen existerar såsom Allah existerar. Han finns utan plats och berörs inte av tid. (Man kan såklart förklara mycket mer här men detta är smått kring vad det betyder när vi säger att Allah är En.

(2) “Han är Den som ingenting behöver men som allting behöver.”Dvs att allting behöver Allah men Han är inte i behov av något.

(3) “Han är inte ur något och ingenting är ur Honom.” Detta talar inte bara om att Allah inte är född av någon och ingen är född av Honom utan det är djupare än så och betyder även att Allah inte är löst ur något och ingenting löses ur Honom. Vissa människor tror tex att änglarna är en del av Allah vilket är kufr. Må Allah bevara oss

(4) “Där finns ingen som kan vara Honom lik/jämbördig.” Denna vers tala för sig själv och har mer eller mindre blivit förklarad i de tidigare. Detta visar Herrens mäktighet. Att absolut ingenting kan vara jämbördigt Allah. Det visar hur mäktig Gud är.

Surah al-Falaq (kapitel 113):

(1) Säg (Åh Muhammad!): Jag söker skydd hos gryningens Herre,

Det arabiska ordet som används här är “Al.Falaq”. Dem lärda som tolkar Koranen har gett lite olika definitioner av ordet i denna vers, men gryningens är en betydelse som bland andra imam al-Bukhariy gav. Allah klargör att Han är den som skapar gryningen och att det är Honom man bör söka skydd hos.

(2) mot det onda i det som Han har skapat,

Allt ont sker genom Hans skapande, ingen annan än Allah skapar. I det onda bland skapelserna ingår givetvis satan (Iblis) och dennes avkommor, shaytan alltså.

(3) mot det onda i nattens tätnande mörker,

Alltså, med vers 1 och denna vers i åtanke, vet man att man bör söka detta skydd varje morgon och kväll. Vid gryningen och när natten faller, dvs. efter solnedgång. Det så kallade tahseen som profeten lärde oss att göra, frid och välsignelser vare över honom.

(4) mot det onda från dem som blåser på knutar,

Detta hänvisar till dem som utövar magi.

(5) och mot det onda i avunden från den som avundas.”

Avundsjukan som är förbjuden och ond är den då en muslim är avundsjuk på en annan muslims gåva och på grund av detta försöker göra så att den muslimens gåva försvinner från denne och eventuellt hamnar hos en själv. Den som agerar baserat på sin avundsjuka har begått denna synd, att vara avundsjuk.

Surah An-Nas, kapitel 114:

(1) Säg (Åh Muhammad!): “Jag söker skydd hos människornas Herre,

(2) människornas skapare och rättmätiga ägare,

(3) människornas Gud,

Dessa tre inledande verser förmedlar kort om vem Allah är. Han är människornas Herre och deras egentliga innehavare [; ägare]. Hans skapelse tillhör Honom och Han gör som Han vill. Han är människornas enda Gud och därför är det enbart Hans skydd man skall söka.

(4) mot det onda som den förrädiske frestaren

(5) viskar i människornas hjärtan,

(6) [viskar] genom [onda] osynliga väsen och [deras likar bland] människorna.”

Vers nummer fyra nämner satan som den förrädiske frestaren, eftersom denna skapelse frestar människan till synd och fördärv. Satan, eller shaytan, är den djinn som är vantrogen [; kafir] och dem flesta djinn är det. Profeten har sagt i hadith: “Med var och en av er finns en shaytan.” Dem frågade: “Även med dig?” Då svarade profeten: “Ja men Allah hjälpte mig mot denne så den blev muslim.” Att den blev muslim innebar också att den inte viskade och försökte fresta profeten till någon synd. Denna shaytan som vi alla har inom oss kallas för qarin på arabiska, den är med oss hela vårt liv. Och den är en del av vår inre ondska som vi varje dag skall kämpa för att motverka, för att se till att inte begå synd mot Skaparen. Må Allah hjälpa oss.

Vidare nämns det även att denne viskar i människornas hjärtan, det är där som shaytan lägger sin viskning. In i människans hjärta, ‘Abdullah ibn ‘Abbas som var en av dem mest kunniga bland följeslagarna sade: “När shaytan gör ett försök att fresta muslimen till synd kommer den misslyckas om muslimen nämner Herrens namn.”

Den sista versen förklarar att djinn är för oss människor ett osynligt väsen, vi kan inte se dem med blotta ögat. Men versen förklarar även att det finns likar till dessa shayatin [;djävular] bland människorna, och det är dem människor som kallar till synd och ondska. Må Allah bevara oss mot allt ont.

Dessa tre sista kapitel ur Koranen är något som profeten lärt oss att recitera varje morgon och kväll för att få Herrens skydd mot allt det som nämns i kapitlen.